Låg mer eller mindre medvetslös på soffan, barnet och pappan härjade i köket. Helt plötsligt har jag en förpackning med muffinsformar i ansiktet. Tack Astrid, men inte bakar vi väl i vardagsrummet? Hon försvinner iväg igen. Några minuter senare kommer hon tillbaka, den här gången med MIN DYRA VACKRA BLANKA ELVISP i nävarna. Sladdandes över parketten.
Dax att vakna till och styra upp det här känner jag. Kanske fylla lite semlor till ikväll, och assistera mannen i pizzabakandet. Vi lyssnar på Mykonos-Fleet Foxes iallafall! Gör det ni med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Påminner om gången brodern (ja, åldersglappet är så stort) hällde Theramed på min dator. Av alla typer av tandkräm.
SvaraRaderaSv: Haha, förstått! Har givetvis läst om förra gången, men tyckte helt enkelt att det var fint att den lilla fick ett namn redan i magen. (Istället för det där med "han-eller-hon".)
Jovisst kan jag baka själv (så fort jag blir frisk), men en del av nöjet ligger ju i att dela fikabrödet... och disken.
Längtar också till då lillen vill baka med mig!
SvaraRadera