"-Men hon är ju så liten", den universala kommentaren tydligen när det gäller att sätta sin 14-månaders på pottan, byter ut spjälisen eller låter henne dricka ur vanliga dricksglas. Lägg till när man sätter gränser, så som att hon inte får leka med allt hon vill (fjärrkontroller och glasögon är big no no), eller grisa okontrollerat vid matbordet.
Jag är av den åsikten att barn i hennes ålder inte är för unga för att uppfostras, men vi gör det snarare med kärlek än med järnhand. Klart som fan tappar jag tålamodet ibland, och när hon kastat mat på golvet för tusonde gången under en måltid så suckar jag inte och tänker att hon är för ung för att förstå, jag säger till i lugn ton att vi kastar inte maten på golvet, och lyfter ut henne i hallen medan jag städar upp. Har ni hört så hemsk! Det tycks ha funkat dock, för jag kan inte minnas sist hon gjorde det.
Astrid blir så glad när man ber henne göra saker, och är så stolt när hon gjort vad det nu är man bett henne om. Hon kastar t.ex blöjorna i sopkorgen, hjälper till att plocka ur diskmaskinen (skärbrädor och slevar) om hon är i köket när det ska göras, hjälper gärna till att lägga in/plocka ur tvätt från tvättmaskinen och borstar tänderna själv (sedan borstar vi efteråt). Varje morgon är det pottan som gäller, och hon pekar nöjt ner däri då det presterats, vilket hon gör 9 morgnar av 10.
Små, små bitar av ansvar som förvandlas till små, små bitar av självförtroende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra där!
SvaraRaderaJag har samma tänk. Jag har börjat redan på BB med mina. Men då med saker som sömn och mat :)
Men det där med pottan. Nellie är 2 år och är fortfarande livrädd för att släppa loss på pottan.
Hon sitter och håller sig och ser skräckslagen ut...
Nåt tips?
Jag håller med dig till fullo! Är det inte så att det finns vissa personer som alltid vill säga sina åsikter om vad som är rätt och fel... Jag tycker att man ska göra det man själv tycker känns bäst för sig själv och för sitt barn. man kan inte säga nån viss ålder att då ska mitt barn få börja sova i sin egen säng eller då ska hon sluta med blöjor...
SvaraRaderaNu är våra barn så pass stora att man måste kunna säga åt dem och visa vad som är rätt och fel. När Cornelia häller ut hela yoghurt tallriken på bordet och börjat kleta då åker man ner från bordet. Här vet hon att min mobil är ett stort nej, så ser hon att den ligger när henne så tittar och skrattar hon och pekar på den ;-)
Vi har en potta, men har varit lite dåliga på sista tiden att låta Cornelia sitta på den.
Tack för dina komplimanger om mitt pyssel, du är ju så diktig själv på att pyssla. Tänker på alla fina grönsaker som du har virkat.
Glömde ju skriva, undra vad alla skulle tycka om de visste att Cornelia fick börja dricka ur ett vanligt drickesglas redan i sommras ;-)
SvaraRaderaBra talat Hanna. Jag är helt på din linje. Man kan börja fostra och uppfostra precis hur tidigt som helst, bara det görs konsekvent och med mycket kärlek. Det resulterar i gladare och mer harmoniska barn, som vet vad som gäller och piggare och gladare (och bättre) föräldrar!
SvaraRaderaJag jobbar på förskola och ser en markant skillnad på barn för bara tio år sedan och nu. Det finns en tendens åt att föräldrar inte orkar med att vara tydliga och konsekventa idag och jag kan FÖRSTÅ det med tanke på hur samhälls- och arbetsklimat ser ut. Ett ämne som vi pratar mycket om i personallagen.
Angående blöjorna kan jag berätta att snittålder för blöjfria barn var 18 månader år 1975. Idag är den 3,5 ÅR eller 42 månader, för den som vill. Och det beror inte BARA på blöjkvalitet. Ni skulle bli förvånade om jag berättar hur många föräldrar vi möter som inte orkar pott-/toaträna sina barn, vilket resulterar i barn som är torra på fsk och inte hemma.
PS: Jag är mycket medveten om att det finns det motsatta också, kanonbra, konsekventa föräldrar och fullkomligt värdelösa förskoleavdelningar. Jag ville bara ge en liten inblick. :)
Vilket jäkla bullshit! Sånt gör mej irriterad, då andra ska lägga sej i hur man gör med saker o ting, barn i det här fallet då. Alla har väl vett nog att veta vad som känns bra och rätt när det gäller just ens eget barn. Huja! Astrid kommer nog tacka dej en vacker dag att hon fick lära sej allt i ung ålder :)
SvaraRaderaTänker likadant. Bara för att man är "liten" betyder inte det att man får göra som man vill. Att säga nej tror jag bara är bra, de måste lära sig vad som är rätt och fel.
SvaraRaderaTror det är helt rätt taktik!
SvaraRaderaSå sant, så sant.
SvaraRaderaJag håller med, även om jag är en av dem som argumenterat just av den anlendingen för att behålla spjälsängen. Vi försöker dock att sätta gränser, att E inte får leka vid bordet, ha fötterna på bordet etc. Potta har vi pratat om i flera månader, men det faller på att vi måste ta oss till butiken och köpa en potta först...
SvaraRaderaVår gräns går vid säkerheten. Vi har t ex barnsäkrat farliga saker, men resten får vi stå ut med att E plockar med tills hon lär sig. Samma sak med sängen, att hon klättrar ur är inget problem men så länge det finns risk att hon ramlar pga att hon inte har koll på klättrandet så kommer vi inte att byta. Sen ska vi ju köpa säng också, och det är nog längre startsträcka än pottan...
Sv:
SvaraRaderaHar hört att åsnan går bättre än förväntat i snö. Det är ju jättesvårt att veta hur länge barnen vill åka vagn och hur långa sträckor de orkar. Dessutom är det ju smidigt att de har någonstans att sova om man är borta nån stans. Jag tycker att det är alldeles för mycket pengar egentligen men hoppas att andrahandsvärdet är högt. Nu tror jag nog att vi kommer ha denna vagn länge eftersom den även går att ha som singelvagn, så slår man ut det så blir det ju inte så mycket (intalar jag mig ;) )
Haha Julia kissade och poopade på pottan första gången vid 6 månaders ålder(har en gammal pottstol så är ju stöd från alla håll + att hon kunde ju sitta) Sen i samband med flytt så tappade vi lite rutinen som byggs upp nu igen. :) Jag tycker fröken J är för liten för att hitta på allt bus som hon gör men det tycker inte hon, varför bromsa dom i utvecklingen, jag följer gärna med och håller hon i handen när hon tar sina steg mot att bli en stor tjej :)
SvaraRadera