Den där lilla gullungen

Försökte få missövda Masse att somna om igårkväll genom att ligga bredvid henne (ännu en fördel med nya sängen!) och låtsas sova. Hon myste in sig nära mitt ansikte och jag kände att segern var nära. Då sätter ungen sina handflator mot mina kinder, sin nästipp mot min och säger "-VOFF VOFF". Hur svårt tror ni det var att hålla sig för skratt? Jättesvårt kan jag meddela.

Hon är en riktig liten härmapa och gör precis likadant som man själv gör. När man pratar dyker det allt mer ofta upp ett eko direkt efter:

"-Ja, titta, det är en råtta!"
"-Oooooj, JÅTT JÅTT"

Innebörden av varierande tonlägen har hon börjat förstå och använda sig av. Är hon busig är det "-Maaaaaammaaaaa", är hon arg så kommer det ett "-MAMMA!" med rynkade ögonbryn och sträng blick.

Hm, jag undrar vart hon snappat upp det någonstans?