söndag, november 17, 2013

Bebisfrågan är

Kommer jag någonsin känna mig färdig med att vara havande? Trots att jag absolut inte skulle vilja ha en till bebis just nu, så känns det helt otänkbart att jag aldrig mer ska vara gravid och få en liten nyföding till familjen. I mina drömmar så blir det en sladdis till familjen om kanske fem år, men hur jag känner då är ju omöjligt att veta. Kanske är jag då inte alls sugen på att börja om med småbarnslivet, kanske värker hela kroppen av barnlängtan om ett år eller två. Vem vet, det lär jag ju märka!

Crille känner sig väldigt nöjd och färdig med barnaskaran som det ser ut nu, men säger själv att han vet ju inte heller hur det känns om några år. Därför skjuter vi på det beslutet till framtiden, och ser hur vi båda känner då. Törs inte heller räkna med att det ska gå vägen en tredje gång, det finns ju inga som helst garantier för att vi skulle kunna bli gravida igen. Men det finns en avlägsen längtan som gnager..

Inte blir det ju lättare med preggotankar och bebisfunderingar då bloggosfären exploderar av gulliga ungar och nyförlösta mammor, med Ilse och Jennie Hammar i spetsen!


De två lyckligaste dagarna i livet

5 kommentarer:

  1. det är precis som om jag skulle läsa våra tankar, men bortsätt från att jag är bebissugen redan... not good ;p

    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Och här kämpar vi på och hoppas på ett andra mirakel... :) Vissa dagar känner jag mig nöjd ändå, med tanke på oddsen, men andra dagar så vill jag ha ett helt fotbollslag. Det vore iaf helt awesome med ett syskon till Z - lite av en dröm. Det blir som det är tänkt att det ska vara. :)

    KRAM!

    SvaraRadera
  3. Känner igen mig där! Just nu jättenöjd men vem vet hur det ser ut om några år? Det är något oförklarligt magiskt att bära ett barn, även om alla dagar inte är kantade av rosa skimmer och glitterregn. Så känslosamt, stort och överjordiskt. Ptja. Framtiden får utvisa!

    SvaraRadera
  4. Anonym23:14

    Känner igen det du skriver! Jag pendlar mellan att känna att jag nog är nöjd och att nja det vore trevligt med en trea... Skulle vara skönt att bara landa i en känsla, men samtidigt är det ju inte ett beslut som måste tas här och nu. Det som komplicerar det hela är att det troligtvis måste bli en ivf till för vår del för ett tredje barn och det lockar verkligen inte. Känns rätt galet att ivf:a för en trea faktiskt.

    SvaraRadera
  5. Ja.... det är mycket tankar..... ni får ta det lite som det kommer :-)

    SvaraRadera