Besök hos Nea

Direkt vi kom hem till Cornelia (och hennes mamma och pappa såklart) så åt vi middag och sedan försvann stortjejerna upp på Cornelias rum där de lekte för sig själva en bra stund. Det hördes skratt, sång och ett och annat buller och brak, men de var sams och glada hela tiden och när de kom ner igen. Fantastiskt det där, när barnen går iväg och leker på eget initiativ utan att man som vuxen är där och styr upp. Helt plötsligt kändes det som att de blev flera år äldre. Var tog bebisarna vägen?

Tack för fantastiskt god mat och trevligt sällskap, väldigt ambitiöst att ägna hela natten åt matlagning, hur ska vi kunna överträffa det till nästa middag Sara? ;)

En bejublad konsert!