lördag, juli 16, 2011

Bort med taggen i hjärtat

Jag vet inte varför jag bryr mig egentligen, men det svider lite i hjärtat. Sällskap där man tidigare kände sig som en i gänget står man helt plötsligt utanför, och människor som man tidigare räknade som sina vänner har helt glömt bort eller skiter fullkomligt i ens existens.

Vet inte om det är jag eller dem som förändrats, eller om man räknas bort som tråkig morsa? Som sagt så vet jag inte varför det spelar mig någon roll, om man av någon anledning inte längre vill räkna in mig i kompisskaran så har jag inget intresse av att vara däri. Det finns gott om andra fina människor jag kan lägga min energi på, som ger energi tillbaka istället för att få mig att försöka hitta fel på mig själv.

Oj, vilket djuplodande inlägg det blev såhär mitt i natten, men när tankarna kommer fram måste dem ut. Godnatt!
Published with Blogger-droid v1.7.2

8 kommentarer:

  1. Det är alltid tungt när "vänner" visar sig vara någonting annat. Tur att du har andra! Kram

    SvaraRadera
  2. Det är tråkigt när man växer ifrån varandra, men ibland tror jag att det är oundvikligt.

    Klart att du inte är tråkig att umgås med, du och Astrid är ju ett toppen gäng!

    SvaraRadera
  3. Så tråkigt att höra att du har såna sk "vänner"... Men jag kan tycka att såna personer inte är riktiga vänner, för riktiga vänner finns där oavsett liksom.
    Be strong och lägg energin på lilla familjen och de vänner som faktiskt finns kvar i närheten! :)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  4. Usch.. jag vet hur det där känns.. :( Jag tänker ibland att det kanske är dags att gå vidare eller att man behöver en tid ifrån varann och är vänskapen på riktigt så hittar man tillbaks.. men ont gör det lik förbaskat. Men ödet har sina vägar...

    SvaraRadera
  5. Sandra11:06

    Jag känner igen mig så väl i det där. När jag skaffade häst så uteslöts jag ur tjejgänget. Trots att det bara tog ett par timmar för mig i stallet så jag hade hela kvällarna fria eftersom jag stökade av det direkt efter skolan så uteslöts jag ur gänget. Till en början så försökte man ringa och få tag på dem. Men när de aldrig ringde tillbaka så gav jag upp. Och en annan tjej hade fått "ta min plats"(verkade som att det bara fanns en viss kvot i gänget helt plötsligt). Och det där var under högstadiet. Så därför började jag gymnasiet med i princip inga vänner kvar. Mycket tråkigt på ett sätt, samtidigt som det egentligen inte borde vara någon förlust då riktiga vänner inte beter sig så. Och med äldre dagar har jag lärt mig att koppla bort energitjuvar och bara lägga fokus på de som både ger/tar i relationen. Kram på dig fina vän

    SvaraRadera
  6. Visst gör det ont, samma här. Känns jätte tråkigt! Man är ju fortfarande samma person, snäppet mognare kanske ;) Men just att aldrig bli tillfrågad, dom verkar tro att man aldrig kan för att man fått barn. Synd att inte vi bor närmare varandra!

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Jag vet precis hur det är. Där man en gång var så självklar... Jag försöker fortfarande då och då att hitta på något men jag lär mig aldrig att det alltid blir nej. Typiskt dumt! Nådastöten kom när jag flyttade ut på landet drygt en mil (för det är ju så jäääkla jobbigt att åka ut och hälsa på.) sen flyttade jag ytterligare 9 och då var det definitivt finito. Kanske lika bra det så här i efterhand, sorgligt men sant...

    Jag hade nog tyckt att du var asball att hänga med :)
    Kram!

    SvaraRadera
  8. erikoh07:06

    Jag hade en vän en gång som visade sig vara en fiende. Som tur var upptäckte jag bluffen i tid och gibbade honom innan han hann göra någon skada. Sjukt mycket lamers bland gamers ska du veta. Jag kan verkligen relatera.

    Nae du Hanna, jag tror inte att någon människa har nog mycket energi för att kunna leta reda på alla fel på dig! 8) Men poängen med vänner är ju att de ska gilla ens flaws, så fuck them if they don't!

    SvaraRadera