Astrid måste befinna sig i en utvecklingsfas med turbofart. Förra lördagen var första gången vi såg henne sätta sig upp själv, nu gör hon det hela tiden. I tisdags såg vi henne för första gången göra något som liknade ett krypsteg, i onsdags tog hon flera efter varann och färdades framåt. Hon har alltid varit stark i benen, men jag trodde knappt mina ögon när jag nyss gick upp för att stoppa i nappen och fick se henne ståendes upp hållandes i spjälorna på sängen.
När blev den lilla tjejen så himla stor? Det är så roligt att se henne utvecklas, och att man märker skillnad från dag till dag, men samtidigt är det lite farligt. Hon saknar vettet som säger att det gör ont när man trillar, och har inte en aning om att hon gör sig illa då hon tar sig vatten över huvudet då det gäller hennes fysiska egenskaper.
Hon kommer inte heller lära sig det om hon inte får prova själv, och vi kommer inte springa bakom henne med en kudde att slänga fram om hon trillar, men hon kan väl börja i liten skala? Inte ställa sig upp i sängen och släppa taget om spjälorna för att sträcka upp armarna i hopp om att bli upplyft? Det kan ju göra så himla ont och gå väldigt tokigt när hon tappar balansen.
Det finns ju bara en lösning. Säkerhetsbälte i spjälsängen! Haha, nä, fy vad hemskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ojoj, hon kör på i en rasande fart er lilla tjej. Häftigt, men säkert lite läskigt också.
SvaraRaderaVi har ju en tjej som tar det väääldigt lugnt med de fysiska sprången. Ibland kan vi säga att "det vore ju kul om..." men samtidigt är det ganska skönt att det dröjer lite också.
Jag märker också att det händer jättemycket just nu i utvecklingen, hjälp säger jag bara. Jag har inga gråa hår än, men de kommer nog snart ;-)
SvaraRaderaJag rekommenderar en sån där tyghjälm! Ful som stryk, men jättebra på små bebisar som tror att de kan allt:) //Ingela
SvaraRadera