Vissa dagar är energin låg utan anledning, som idag då Astrid sovit hela natten igenom för första gången men jag ändå har grus i ögonen. Såna dagar kommer ibland har jag lärt mig, och då blir det inget rännande runt omkring eller hushållsgöra. Då ligger jag bredvid Astrid på lektäcket och bara är. Tittar på den där perfekta, sprattliga lilla varelsen som är en blandning av mig och hennes far (även om spåren av mig är obefintliga på utsidan). Säger "AJAJAJ" när hon drar mig i håret och ler när hon hittar mitt halsband, pillar på det och formar munnen till ett litet o som hon så ofta gör när hon koncentrerar sig.
Jag får dåligt samvete ibland när jag vill vara själv. Dom gånger jag längtar efter att hon ska ta en tupplur så jag kan läsa lite tidning i lugn och ro eller dricka en thékopp utan att hålla koll. Eller som idag, då jag längtar efter att bara vara, utan bajsblöjor, snorkråkor eller frustrationen hon uttrycker då hon inser att det inte går att krypa innan man faktiskt lärt sig.
Darlingen föreslår ofta att jag ska åka på bio, varför det vette katten. Men just nu vill jag inte kolla bio eller gå på stan, jag vill ligga i sängen med en bra bok och äta godis, sova i en solstol halva dagen och äta makaroner med ost till middag. Och allt det kan jag ju göra vilken dag som hellst då Darlingen är hemma och gladeligen leker/matar/byter blöjor, men då är det ju det där samvetet som gnager, och jag kan inte låta bli henne.
Jag vill inte missa en sekund av hennes perfekta lilla uppenbarelse, men behöver tanka upp mig med egen energi för att orka vara glada mamman varje dag. Det tror jag inte att jag är ensam om, men väldigt få säger det högt. Inte känner jag mig som en dålig mamma för att jag vill må bra, jag känner mig snarare sund som ser efter mig själv. Det gäller bara att komma ihåg det när det väl gäller, och inte ta på sig rollen som skurk som inte spenderar varje vaken sekund med sin unge. Nästa tur till badhuset får pappan och bebisen göra själva, och jag ska gräva ett djupt hål i en godispåse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror nästan alla föräldrar känner igen sig i det du skriver. Jag vet att jag gör det i alla fall!
SvaraRaderaDet är inte alltid jag känner för att åka iväg eller så. Det kan vara just den där känslan att få sitta lite för sig själv medan Eila sover middag. Titta till henne i vagnen och nästan längta lite tills hon vaknar. Men bara NÄSTAN. ;-)
Och det där samvetet har nog kommit för att stanna i si sådär 18 år så det är nog bara att vänja sig.
Hoppas du får din perfekta energi-tankar-stund snart och att godiset smakar gott. Kram!
Inte för att jag är mamma, men jag tror att alla behöver en stund för sig själv ibland för att tanka upp sig. Så länge barnen har det bra med sin andra förälder, mor/farförälder eller annan barnvakt som dom trivs med ska man inte skämmas över att man vill ha lite ensamtid. Tror det är viktigt att föräldrarna får lite tid för varandra utan barn ibland också, även om det bara handlar om 2 timmar en kväll efter barnen somnat eller en hel dag på stan. Även fast man blivit förälder är man ju fortfarande en människa som det man var innan, med samma behov. Och att få vara ensam en stund då och då behöver man alltid, oavsett om man är förälder eller ej. Det gör ju inte en till dålig förälder bara för att man längtar efter egentid ibland! Eller hur?!
SvaraRaderaJag tror självklart att alla känner som du gör, men inte törs säga det högt. Jag gör det i alla fall. J brukar ta med sig Cornelia på "äventyr" bara för att jag ska få lite egentid här hemma, men varje gång så hamnar jag med lite hushållssysslor istället och varje gång innan han åker iväg så säger han att jag ska gå och lägga mig och bara känna lugnet... inte lätt det där...
SvaraRaderaJag har haft mycket dåligt sammvete jag med, jag blir i alla fall en snällare mamma om jag får egen tid. Men nästan ännu viktigare är att jag blir en snäll sambo för det är inte Willisen som lider utan Jocke om jag är på skithumör.
SvaraRaderaTa dig nu lite tid att bara vara så att du blir pigg å glad. Kanske vi då kan planera lite surströmmingsmiddag??
Kram
Känner igen mig. Jag har t.o.m svårt att bara ta någon timmes sovmorgon utan dåligt samvete, helt sjukt... jag kan inte låta mig få sova ut, då ligger jag med gnaget inom mig och jag måste till slut gå upp för att bara ligga o vrida o vända på mig är inget jag gärna gör.
SvaraRaderaVet ju att pappan tar god hand om Mileon men... det är jag som väljer att inte vara med honom/dem!
Nä, bättring måste det bli på oss mammor. Unna oss egentid, för det är vi värda!
och du.. vilket bra pris ni fått på båda badrummen! Fusk fusk!! Vi har spa, badrum som ska renoveras och en toalett som ska göras från grund (finns ingen på övervåningen). Pengarna rullar. Men från att bara vilja ha kakel så efter era bilder så ska jag nog även se mig efter lite våtrumstapeter med tror jag!
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen mig, skulle kunna vara jag som skrivit det där. Martin säger ofta - men åk, hitta på något. Men jag gör det inte, jag vill inte missa något. Fast jag ibland bara vill bort, som du skriver. Jag vill bara tänka på mig själv för en gångs skull. Dåligt samvete får jag om jag gör något för min skull.. Illa är det! Det ska man inte ha..
SvaraRaderaMen visst är det så, mycket sunt att se till att man får egentid, för trots allt är man inte bara mamma, och man behöver ladda batterierna ibland! Något jag inte riktigt lyckas med alla gånger trots att det behövs, har nu nått gränsen där jag känner att jag inte orkar en sekund till om jag inte får vara för mig själv ett tag, jag tänker så att kan jag inte få den egentiden hemma så får jag väl åka iväg (då låter väl en vecka i egypten inte helt fel:) MEN ändå kan jag inte låta bli att känna mig som en hemsk mamma som lämnar barn och man i en hel vecka, men det tjänar vi nog alla på, dom får förhoppningsvis en pigg glad och utvilad mamma/fru!
SvaraRaderaJag tror också alla känner igen sig. Det finns så mycket med föräldraskap som ingen vågar säga högt, knappt ens tänka.
SvaraRaderaMen den där lilla stunden själv kan vara så oerhört värdefull. Även om den bara är liten och kort.
Och det där samvetet kommer man nog alltid brottas med. HUr man än gör.
Hoppas du hittar en stund snart.
Du är absolut inte ensam om att vilja ha den s.k. "egentiden". Jag tror det är jätteviktigt att man får den också, så att man orkar vara en bra, engagerad och närvarande förälder. Och det behöver ju inte vara så märkvärdigt, just nu är min önskan att jag ska få vara ifred och rensa min rabatt och få göra det färdigt:) Kram på dig!
SvaraRaderaIngela: Hoppas att du får tid för rabatten snart, min är några rader ner på "att göra-listan" ;)
SvaraRaderaDet behövs inte så mycket tid för sig själv om man får spendera den precis som man vill. Med något som ger massor av energi, som i mitt fall GODIS! ;)