Masse-mys

Igår blev det häng och surr på grannarnas altan tillsammans med Rebecka och Crille. Mycket trevligt, om än den svenska sommaren visade upp sin fantastiska obefintliga kvällsvärme. Darlingen drog iväg på bio efter en stund, Astrid somnade i vagnen och vid klockan 23 rullade jag in henne genom altandörren. Tände ljus, åt varma mackor, kollade på skräptv och bara njöt av att ha henne nära. Annars sover hon alltid uppe i sin säng, så det kändes så mysigt att ha henne bredvid sig.

Då Darlingen kommit hem satt vi och surrade innan vi trillade i säng. Lillan fick joina oss, tog över hennes lilla kudde och täcke till vår säng och hon fortsatte sova så skönt då jag lyfte upp henne från vagnen och bar upp henne.

Hon kändes så stor när jag bar henne sovandes i famnen, vet inte sist det hände. Nu somnar hon alltid själv i sin säng (fast det har gormat lite då hon ska sova på dagtid de senaste dagarna), så att ha henne sovandes i famnen kändes så otroligt mysigt, och att sedan få krypa ner bredvid henne i sängen. Det blev nästan svårt att andas, hjärtat växte och slog så hårt när jag låg panna mot panna, näsa mot näsa med min lilla tjej.

Darlingen beskrev för ett tag sedan känslan hur han känner då han lämnar henne och åker till jobbet med ordet nykär. Man längtar efter henne hela tiden och det pirrar i magen när man är påväg hem och vet att man snart ska få träffa henne. Jag kan inte sätta något ord på känslorna för henne, men överväldigande är det. När man inser att det finns en liten människa som man älskar mer än någonting annat, som är ett resultat av oss och våran kärlek, då växer hjärtat i bröstet.