Igår var jag så himla dum och dammsög golven här hemma, fastän jag visste att det inte var någon bra idé. Har vridit mig som en mask på krok hela natten, det är banne mig omöjligt att sova när det gör ont. Och så kom morgonen, den trotsigaste på länge från dotterns sida. Hon har gnällt som en dörr i desperat behov av smörjning, kletat smör i håret, rivit ut en rulle med toalettpapper, rivit och slitit i allt hon inte ska röra och så vidare. Det var en lättnad när klockan blev 8:40 och det var dax att promenera ner till förskolan..
Jag känner att mitt tålamod inte är särskilt långt när jag inte sovit och har ont, och då blir jag först irriterad på Astrid för att hon hittar på hyss, sedan på mig själv för att jag är just irriterad och till sist på kroppen för att den jävlas.
Jag läste något så smart för någon dag sedan, kommer inte ihåg vart det var, men det löd ungefär så här:
Föräldrarnas uppgift är att sätta gränser.
Barnens uppgift är att testa dem.
Det finns nog ingen som kan göra mig så lycklig och frustrerad på samma gång, älskade skitunge. Men var gärna på roligare humör när jag hämtar dig efter mellis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hög igenkänningsfaktor på det! Just det där med först bli irriterad på henne, sen på mig själv är en klassiker här hemma. Är på vägen till stan nu för lite egentid aka shopping inför hösten.
SvaraRaderaÅh, den där inget-tålamod känslan känner jag igen. Jisses vad de kan trigga en, de där små! Jag brukar ha rejält dåligt tålamod när B ska somna. Och sedan när hon till slut somnar så bara "ska hon inte vakna snart så att vi kan gosa och leka"
SvaraRaderaHimla kloka ord! Ska försöka komma ihåg det vid behov! :)
SvaraRadera/ Dina
Japp japp, instämmer. Vissa dagar är bara "räkna till tio och bit ihop..." ;-)
SvaraRaderaDina: Jag tror att jag ska skriva dem på en lapp och sätta på kylskåpet..kan vara oumbärligt vissa dagar känner jag :)
SvaraRadera