Jag heter för henne mamma eller ibland "moj". Vad hon fått mor ifrån, det kan man fråga sig, då det inte är något vi vanligtvis säger. Möjligtvis att Darlingen nån gång sagt "-Säg hejdå till din mor" eller liknande, men det är som sagt inget uttryck vi vanligen använder. Hanna har hon sagt någon enstaka gång, men det verkar inte vara något som fastnat.
Darlingen, han får nuförtiden allt som oftast heta "Kjille", och ibland pappa. Skulle gissa att Kjille kommer från att jag i stort sett alltid kallar honom Crille, men på samma sätt kallar ju han mig Hanna.
Lustigt hur det kan bli, och det låter ganska kul när hon ropar "-MAMMA! KJILLE!". Hon får kalla oss vad hon vill, men jag är glad att jag får heta mamma, tycker att det är mysigt. Men vem vet, imorgon kanske hon ropar "-PAPPA! HANNA!"
Mamma och Masse i busartagen innan läggdax
Våra flickor är rätt lika märker jag när jag läser dina inlägg. Fröken J säger Pääär eller Pappa och jag heter alltid Mamma. Vad kul det är nu när dom börjar ha så mycke till språk även om man blir tokig på att svara på samma frågor 100 gånger :)
SvaraRaderaJadu, ingen aning. Bechamelsås kanske?
SvaraRaderaNellan kallar oftastmig för mamma men Leon får ofta heta "Lejon. Min pappa Lejon".
SvaraRaderaIdag när jag hämtade henne på föris så sa hon "Maaaaaalin" :D
det är lite konstigt att bli kallad vid förnamnet av ens barn :)
Leila säger "moj" till mormor (och morfar). Hihi, dom är allt bra finurliga di små barna <3
SvaraRaderaHahaha, jag vet en knappt-tvååring som kallar sina föräldrar för "Morsan och Bille" ;) Låter förjädra roligt, till sin mammas förtret såklart ;)
SvaraRaderaTill min pappas stora förtret sa jag alltid mamma och åke när jag var liten, vilket ledde till att i princip alla frågade om han inte var min riktiga pappa. Glada 70talet ni vet. ;)
SvaraRaderaFörmodligen för att pappa omtalade mamma som "mamma" och mamma fortsatte att kalla pappa vid namn efter att jag kom.
Bara för det säger vi mamma och pappa nu när Dagny kommit, så vi får se vad hon säger sen. :)
Min mormors man hette förövrigt "Äiti" (mamma på finska) i ganska många år eftersom min mamma sa det till mormor. Tror jag slutade kalla honom det i 4årsåldern. :P
SvaraRaderaTherese: Ja, man får ju då skratta gott dagligen ;)
SvaraRaderaÄlskar dessa bilder, sådana har jag också när lillebror bodde i magen :) Så fina att titta på i framtiden också.
SvaraRadera