Att vi bor på rätt ställe

Hur det känns att budgivningen på det 68 m² stora grannhuset byggt 2002 (och inte renoverat sedan dess) nu ligger uppe i vad vi har banklån på? Rätt trevligt, får jag säga. Även om vi inte har planer på att flytta härifrån förrän vi blir pensionärer (och vem vet hur bostadsmarknaden ser ut då) så känns det skönt att veta att vi inte "byggt bort oss". Skulle det krisa så skulle vi kunna lösa det ekonomiskt alltså, och det är ju en trygghet då man inte vet hur framtiden ser ut.

Men vi har ju som sagt inga som helst planer på att lämna detta fina kvarter, och de senaste dagarna har det bara blivit ännu mer trivsamt då grannbarnen har börjat tina fram efter vintern. Det blir ju mindre socialt under vintern även om man stöter på varandra då och då. Astrid har två kompisar från förskolan som är jämnåriga med henne och bor i grannhusen på varsin sida, och idag så frågade hon den ena om hon ville komma över och leka. Visst ville hon det, och efter en stund kom även kompisen på andra sidan ut och anslöt sig till det vattenplaskande sällskapet. Efter middagen var det snabbt ut igen med kickbiken och knacka på hos grannhuset där kompisen snabbt kom ut.

Mot kvällen ville Astrid ut på en cykeltur och det fick bli en kort sådan, till Astrid som bor några hus bort. En liten stunds lek för tjejerna och lite surr för mammorna innan vi cyklade hem igen. Behöver jag säga att vi trivs med så många kompisar runt omkring oss? Älskar att så många stannat kvar i/flyttat ut till Sävast när de valt att lämna lägenhetslivet och flytta till hus, skulle vilja ha alla vänner på cykelavstånd!