Träningsglädje

Har precis landat hemma efter en dag på jobbet. Hela dagen, eller snarare sagt de senaste dagarna, har jag taggat inför en löptur i kväll. Det onda i knät har försvunnit helt (har hållit mig till promenader sedan vi sprang i Småland i påsk och det började göra ont) och jag har nu väntat några dagar extra. Så det får nu bli en försiktig liten runda på sidan av gångstigen då jag surplat i mig min smoothie.

Varje vår de senaste..tio åren kanske, har jag varit så peppad inför bar asfalt och löprundor. Jagat minuter och sekunder och sedan tappat lusten mitt i sommaren. I fjol höll den där löparglädjen i sig hela sommaren och hösten, och jag tror att jag vet varför. Kravlöshet!

Jag fortsatte att ofta tracka mina rundor med app, men istället för att använda mina resultat till motivation att springa så snabbt som möjligt så började jag använda de enbart till dokumentation istället. Insåg att jag sprang som allra bäst sent på kvällen (vid 21), istället för på morgonen (07) som jag tidigare trott. Försökte inte pressa tider utan konstaterade bara att det var roligt och att kroppen kändes stark och snabb. Helt plötsligt sprang jag milen på 54 minuter och det kändes bara kul.

Så vill jag ha det i år igen! Nu kör vi kroppen!