Idag är det ofrivilligt barnlösas dag, på initiativ av Wilda Mathilda. Jag tänker därför lite extra på de som längtar efter en liten som inte vill bli.
I maj 2008 bestämde vi oss naivt för att jag skulle bli på smällen och att vi skulle bli föräldrar. Ett vårbarn, perfekt timing! HAHA, skrattade kroppen, tror ni ja. Nästan precis två år senare, på 23:dje försöket flyttade 23:an in i magen. Efter blodprov, undersökningar, den berömda burken, hostmedicin och hormontabletter. Och på det sista egna försöket innan vi enligt gyns pergoexpert med allra största sannolikhet skulle ha hamna i kö till IVF, så fick vi ett plus. Två blåa streck på den där fula hatade stickan i plast. Åh, så vacker den stunden var, och den vill jag att alla som längtar ska få uppleva.
Efter en fantastisk graviditet och förlossning så är hon nu här, vår lilla Astrid. Drömmen blev sann tillslut, och med facit i hand så vet jag att det var värt alla tårar, all förtvivlan och hopplöshet. Fortsätt kämpa ni som längtar!
Jag vet flera par i vår närhet som kämpar och försöker, som jag skulle vilja ge en extra hård kram till idag. Ni vet vilka ni är! Mathilda skrev idag något klokt på sin blogg;
"Till er som är lyckligt lottade där ute och inte behöver den här dagen: krama era vänner lite extra idag. Någon kommer att uppskatta det extra mycket just idag!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad lyckligt lottad Astrid är som har så ödmjuka föräldrar. Ni är fina! Trevlig helg till er också :-)
SvaraRadera