Klockan är 12,och allt är väl

Allting är precis som det ska, bortsett från en och annan snorpropp. Efter åtta dagars ledighet har jag lyckats varva ner, julmaten är ett minne blott och snart är festliga nyårsafton här. Tydligen hade jag varit riktigt snäll, för tomten kom med en massa fina klappar. Jag och Benjamin satt som två tända ljus på vardagsrumsmattan medans Cassandra satt i sin mammas knä och skakade av skräck för den skäggiga gubben som lät så hemskt. När tomten frågade om Cassandra varit snäll iår så svarade hon skräckslaget "NEJ, NEJ, NEJ!".

Snart börjar ett nytt år, och precis som 99% av befolkningen så har även jag planerat att 2008 ska bli ett riktigt kanonår. Jag ska vara superpepp när det gäller träningen, jag ska lyckas spara massor av slantar, inte göra några misstag och lista ut vad jag ska göra med livet som närmar sig med en skrämmande fart. Iofs så har det nog varit mina planer de senaste fem åren, och hittils har det gått sådär, men iår, då jävlar. Någogn gång måste jag ju lyckas!

Dagens underhållning

Det blir smärtsamt uppenbart att mammas syn inte är vad den en gång varit när vi städar kylen;

"-Hanna, ta den här osten!"
"-Eh, mamma, det är en korv.."
"-Märk inte ord!"

Vart tog den vägen?

Jag kämpar hårt för att behålla julstämningen, men nu börjar det blir svårt. Den försvinner i samma takt som snön töar bort, och allt blir grått, blaskigt och trist. Försöker hårt att julmedicinera med prinskorv, rödbetsallad, julpynt och att glo på julgranen som är full av vackra pumlor. Att det är hård åtgång på pepparkakorna och julmusten hemma hos oss är en underdrift, Darling är som besatt! Får se om julfriden håller i sig iår. Jag och pappa har tippat på att den ryker kring den 23:dje, den som lever får se.

Hip hurra, för min pappa idag!

56, och inte en dag yngre!

Sportfiske i december

Imorse klev jag upp 06:45 för att julmysa lite, käka julig frukost och kolla på Leilas jul var tanken. Så blev det inte riktigt! När jag tänt granen&julstjärnorna, slängt ett getöga på pepparkakshuset och gjort färdigt mitt kanelthé med tillhörande leverpastej&rödbetssalladsmackor så slog jag mig ner i soffan. På med tv4+, men inte var det det någon julstämning där inte..det var FiskeDrag! Så min julmysiga morgon fick börja med lite sportfiske och drömmar om ljusa sommarnätter med ett spö i handen, så härligt! Bara nio dagar kvar till julafton idag, så fisket får vänta åtminstonde (eller heter det åtminstone?!?) till i vår när solen tinat fram.

Idag blir det först mysmorgon här hemma, sen drar vi till Kåbban, och efter det vidare till Kronogård där det blir fest med Darlings kompisar. Imorgon ska väl Darling vara bakis, och jag gå på morgonpromenad ute i det vackra vinterlandet ;D Pappa fyller år också! Så tårta blir det garanterat :)

Energi sökes

Gud vet vad det är med mig. Jag är trött 24/7, orkar ingenting och vill bara krypa ihop till en liten ynklig boll och sova tills det blir ljusa sommarnätter igen. Antar att mörkret&den (än så länge) tama kylan gör sitt, men såhär brukar jag ju inte bete mig när tomtens ankomst nalkas. Känns skönt att jag har nästan allt preppat inför julen, så jag nu kan sova bort kommande vecka och ladda batterierna inför en hektisk och intensiv jul. Det suger verkligen att vara såhär osocial och grinig, men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Snälla tomten, du kan väl komma med lite energi i säcken iår? Nu ska det chokladdoppas biskvier, en till bock på listan..Ett steg närmare sängen. Godnatt nu, godmorgon i januari!

Kom igen julen, jag är redo

Jag har tjuvstartat med luciaglitter på skallen, bakat bullar som ska med till Kåbban i jul, handlat alla julklappar utom en (och jag vet dessutom vad det ska bli!), pyntat färdigt granen och lagt alla paket därunder, köpt julklänningen och kommit i rätt stämning. Vad kan nu gå fel? INGENTING!

För att fira att jag är ute i så god tid så ska jag käka chokladpudding och kolla på Nobelfesten/Simpsons. Jag råder er att göra samma sak!

Fy fan så snyggt (om jag får säga det själv)

Vinterpromenad i Kåbban

It won't be long until the days seem brighter

Efter en arbetsdag då jag känt mig död i kroppen&sinnet så blev det ytterligare lite julklappshopping för att höja humöret. Det lyckades, tills vi kom hem och jag skulle försöka vara duktig och baka långpannebullar med gluten. Det gick åt pipsvängen! Modstulen och allmänt less så kröp jag ner i ett riktigt hett bad med tillhörande chicklit och tända ljus i massor. Det gjorde susen! Nu känns allt mycket lättare, och jag håller just på att lyssna igenom Kylie's nya, skulle kunna bli riktigt bra musik att ha i öronen på gymmet. Ska umgås med Darling och en kopp the, sen blir det tidigt i säng. Sov gott!

Ut och dejta

Hela den här helgen är jag&Darling på skilda håll för första gången på 1 och ett halvt år. Det känns skumt! Jag dövar saknaden med ostbågar och kvalitetstid med min fru. Mellan spackling av toalettväggen och tillverkning av mazariner har vi hunnit med en skön vinterpromenad, och strax ska vi ut på romantisk middagsdejt. Sug på den du, Darling! Jag ska på dejt!

All I want for christmas is you- i år igen

Vi håller på att fota till årets julkort..vilket mest leder till trams. Julmys hemma hos oss ikväll, håller på att pynta med allt mitt nyinköpta pynt (jag fick mig en halmgris!), lyssnar på julmusik och ska strax börja slå in lite paket. Jag har inte varit såhär sugen på jul sen jag var typ..åtta år!

Nu jädrans!

Nu har startskottet för julpyntandet skjutits ur kanon! Tack vare att Elina börjat, så veknade Darling och även jag fick plocka fram allt det julfina. Halmbockarna står uppradade och ser mysiga ut, julstjärnorna hänger så fint (och snett) och duken ligger på bordet.
Nu har jag bara ett problem; vart i hela fridens namn ska jag göra av Darlings jättefula tomtar han samlat på sig (läs: fått av hans mormor) under de senaste 24 åren? Nio stycken är dom, fler än åtta men tack gode gud färre än tio. Inte har vi så mycket plats bakom gardinerna! Hyllorna i garderoben behöver nog också lite pynt..

Söndagsnytta

Jag erkänner så gärna att jag är ett kontrollfreak, lite pedantiskt lagd och älskar att göra listor över saker jag borde/måste göra. Jag är så generös såhär i juletider att jag bjuder på dagens lista, läs och inspireras till att göra underverk!
(Sysslorna i fetstil har jag kvar att göra)

-Stryka&hänga gardiner
-Beställa linser
-Beställa syster Lindas julklapp
-Ta hand om diskberget
-Sortera räkningar
-Fixa i förrådet
-Rita pepparkakshus&gör mall
-Sortera i kökslådorna
-Matschema för veckan
-Bränn ut alla bilder&alla musik från datorn
-Baka
-Skicka flyttkort
-Vattna blommorna
-Gör julkort

Bara roliga saker kvar! Hurra för denna roliga söndag!

The Wannadies-You and Me song

Riktig underhållning!

Darling måste vara en av världens roligaste människor! Följande dialog utspelade sig hemma hos oss igår när jag lagade middag;

J"-Vi måste köpa hem quinoa!"
D"-Quinoa..vad är det? Är det inte en film?"
J"-Haha, nej inte vad jag vet, det är ett slags frö"
D"-Jahmen..vad heter den? Quinoa badade aldrig i Genesarets sjö?!?"

Jag tror inte på Gud, och jag tror verkligen inte på rättvisan. Det är inte rättvist att en älskad människa som inte levt sitt liv klart dör. Då man är inte färdig med livet, men får lämna jorden dagen innan man fyller 60 år, så förstår jag inte hur någon kan påstå att Gud finns och är så god och helig. Visst, att människor som plågas och mår dåligt inte ska hållas kvar vid livet oavsett hur gamla dom är, det kan jag hålla med om..Men hur kan då den gode Guden låta folk drabbas av hemska sjukdomar som gör att dom plågas?

Nej, jag hoppas istället att himlen finns. Jag kan nog inte säga att jag till 100% tror att det finns ett underbart ställe där man får träffa alla man förlorat, men jag tror inte heller att allt blir svart&tomt. Hoppas man så har man väl kommit halva vägen till att tro? Två saker är jag då säker på, att det inte tar slut här och att vi alla kommer ses igen. Another time, another place..

Arjan&Hannibal på Sub&Co

ÄNTLIGEN!

Nu har jag tjatat om snö, julstämning (och allt det där som hör till) så att Darling har fått sår i öronen. NEJ, han vill inte hjälpa mig julpynta ("-Bara liiiiite?"), NEJ, han vill inte julbaka med mig (inte ens pepparkakor!), MEN, han vill däremot, precis som jag, hinka litervis med glögg. Så det gör vi! 1-0 till mig.

Så var det ju det här med snön. I Sävast (på jobbet) så har det funnits snö flera gånger, men jag har inte sett en enda ynklig flinga här i Luleå (de få som kommit har jag missat), men nu kan ni (och jag för den delen) se på fan! Alltid lika trevligt att stiga upp när marken är vit och fluffig och flingorna yr i luften. Ett bildbevis kändes nödvändigt, och som vanligt får ni äran att ursäkta den obefintliga kvallan. Nu ska jag väcka Darling&åka på jobbet. Hej!

ProduktivaOnsdagen

Äntligen har jag orkat ta itu med dom sista kartongerna som jag försökt att inte se. Känns riktigt skönt att ha packat upp allt, även om det fattas prylar här&var. Imorgon blir det nog att kika ut en fondvägg till lilla rummet, och sen ska Darlings bror hjälpa till att tapetsera.

Fick träffa allra finaste GlobetrotterLisa idag, innan hon nu ikväll drog iväg mot Kina! Himla kul att äntligen få ses, jobbet är inte sig likt utan henne..Tur att jag fick hjälp på tvätten&posten ;)

Uppackad

Äntligen har jag fått liv i datorn på Edeforsgatan 7! Efter att Darling tjorvat med inkompetent support i två dagar, så tog jag över rodret och fick tala med en mycket trevlig karl som fixade problemet.

Flytten gick galant, bortsett från att tre Rörstrands Hanna-muggar rykte, två av Crilles favoritmuggar, en kruka och en sjuhelvetes massa billiga glas från IKEA. Jag har en hemsk träningsvärk i vader&lår, tredje våningen utan hiss tog ut sin rätt. Vi har börjat få ordning, även om det (som alltid) är lite saker som fattas här&där. Bakar gör jag också, som en tok! Igår blev det chokladrulltårta och idag blir det biskvier (LÄS: KOM OCH FIKA!), yummie yummie in my tummie!

Darling tycker att det varit skönt när internet inte har fungerat ("-Då får jag ju vara mer med dig!"), och kanske borde jag ägna mindre tid åt datorn? Jag tycker att det varit pest&pina, nu är det dax att hitta det gyllene mellanläget.

Mitt i allt

Här sitter jag, mitt i kaosets centrum. Flyttlådor, prylar&möbler överallt, äter på papptallrikar och får leva utan hårfön. Sista natten ikväll i läggan, imorgon blir det nytt.

Känns trist, men samtidigt jävligt kul. Även om jag har någon slags hatkärlek till den här lägenhetens underliga planlösning så är det ju ändå "vårat". Nåväl, Iris&Ebba blir nog nöjda över att få eget rum iallafall. Får se när vi får internet att funka i nya läggan, see you later aligator.

Killing time with sword

Det är riktigt mörkt då jag släpar mig ur sängen på morgonen, ett tänt litet ljus på frukostbordet jagar bort det tunga och gör att det blir lättare att le och piggna till. När jag promenerar in på fabriken med raska steg är det mörkt, men nya jobbarkompis Sofia&det gamla gänget gör det lättare att inte svära&förbanna allt som har med det här jobbet att göra. När man kämpat sig genom 9 timmar med pillande på glasögonen och kliver ut med ett leende på läpparna så är det..mörkt. Den här årstiden är jobbig som fan, eftersom jag är ett stort fan av solen. Tur att jag har Darling, gymmet, alla söta vänner och snart en ny lägga att pyssla i som gör det lättare att fokusera på dom få solstrålar vi får under dagarna.

Paris, baby!

Har lagt ut lite bilder från Pariset här, kolla in!

Helgen har varit härligt so far, igår blev det vin, ost&kex hos Palina samtidigt som vi kollade på Zodiac. Imorse blev det aerobics och nu förbereder vi lite middag till ikväll, då vi ska käka, dricka vin och spela spel med Palina..Sista helgen som närmsta grannar!

Dagens humor

Tänk er följande;

Jag är klädd i en klänning/tunika som slutar strax nedanför rumpan, har grovstickade strumpbyxor men kände mig ändå rätt naken. Så innan vi drog ut på stan för att tillbringa en helvetes massa tid i provhyttar så tog jag på mig ett par shorts ovanpå strumpbyxorna. Känns riktigt bekvämt och helt okej.

Efter X antal butiker där inga svarta jeans som satt som ett smäck hittades, skulle vi stressa iväg till Lulebo för att skriva på ett kontrakt. Jag känner mig grymt iaktagen, men tänker inte vidare på det, tills jag tittar ner, och se på fan. "-Jag har glömt shortsen någonstans!" Varpå jag, Darling och min halvt flashade stjärt sprang vidare och hittade shortsen i en provhytt på MQ.

Baby is back

Nu är er snigelätande favoritbloggerska på svensk mark åter igen. Arlanda terminal 4 är min location (vad fan är det svenska ordet för location? lokation?) just nu, och det lär den vara ett tag till. Avgång beräknad 21.35, men tydligen har alla plan till Luleå varit försenade idag, och flighten som skulle ha gått 17.45 tog sig just iväg. Jag tröstar mig med en parfym och karameller. Kanske får vi sitta här hela natten, tur att vi är lediga imorgon.

Resan har varit kalas, vädret har varit soligt och fint, fransoserna har varit trevliga som bara den, byggnaderna&staden var så vackra att det gjorde ont i ögonen, vinet har flödat och shoppingkassarna blev tunga. Full redogörelse med bildbevis kommer, det har ni mitt ord på.

Dan före dopparedan

Jag har just utnämnt Bongo Bong-Manu Chao till vår Paris-låt, fjärilarna dansar tango i min magsäck och strax börjar Desperate Housewives. Så många känslor på en och samma gång, jag är som ett litet barn dagen innan julafton!

Det strålar en stjärna

Olle Garp&Martina Thun snackade julpyssel på P3 imorse. Sugen, det är vad jag blir! Jag älskar att pyssla med paketen, baka lite mumsiga julkakor, pynta, mysa och vänta på tomten. Julbordet däremot-grymt överskattat! Jag vill ut och leta efter perfekta paketsnören, fina papper och allt det där..Nu är det tålamod som gäller, snart!

Rekordmycket på jobbet nu. Jag pekar finger, tar mitt pick&pack och drar till Paris. Imorgon bär det av, och jag väntar på att fjärilarna i magen ska börja flaxa. Låt äventyret börja!

Årets första snö i Luleå!

Äntligen helg igen

Uppstart med Baja Päron och Pavarotti hos Palina, god mat och gott vin på St Lawrence Steakhouse, införskaffande av proviant på Kiosk Piraten och myspys hos Jossan på varvsgatan. Såhär borde ju varje fredag vara!

Påväg tillbaka

Det känns som att jag börjar få grepp om saker och ting. Motivationen är på topp när det gäller det mesta, och jag längtar efter framtiden. Om 6 dygn sitter vi på en mysig liten restaurang i Paris och njuter av det goda livet, om 23 dygn kommer vi vara utmattade och redo för sängen i vår nya lägga, och om 88 dygn kan jag åter igen räkna mig själv som student.

Bring it, lasta vad du vill på mina axlar och se på när jag bär upp det galant.

Som det känns

Jag är virrig och trött, jag är sliten och nött
Allting runt omkring mig går i ultrarapid
Och jag har inga veckor, inga dar
Bara en röra av en massa tid

I need you to hold my hand

Nä, det här blir ju fan inte bättre. Det går bara spikrätt åt fel håll, och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. Förstår att det är jobbigt för bra många fler än jag, men min rädsla för döden späs bara på. Jag är inte rädd för att själv dö, det är alla andras liv jag är rädd om. Paranoian får hjälp på traven av regnet som smattrar mot rutorna och det påträngande mörkret som bara kommer närmare och närmare. Höstdepp 07, välkommen.

What if

Efter en lagom seriös dag på jobbet så skulle jag verkligen ha uppskattat en lat kväll i soffan. Icke sa nicke, så blev det inte. Massor av måsten och ärenden som ska göras, och äntligen börjar jag kunna varva ner.

Ett skönt besök på gymmet blev det iallafall, enda gången tusentals tankar inte virvlar omkring i hjärnan är när jag pressar kroppen till max. Mycket att tänka på, många "tänk om" och många tårar som bränner bakom ögonlocken. Förhoppningsvis känns allt lättare och bättre efter helgen, annars flyttar jag in på gymmet.

..

We were on our knees, praying that disease
Would leave the ones we love, and never come again

Jannike har trollat med mitt hår igen!

Händelserika helgen

Jag och Darling målar trappen.
Faster Mona och faster AnnKatrin tapetserar hallen.
Pappa, farbror Lasse och farbror Hasse ska lyfta golvet.

Mamma, hon slaktar en lax.

..

Som en obehaglig påminnelse om att livet är skört, att vi ska ta hand om varandra och att allting kan förändras i ett ögonblick. Det är så mycket lättare att ta något hemskt till sig när man kan sätta ett ansikte på det, men aldrig kan man som står på sidan av förstå hur de mitt i tumultet mår.

Världen känns så orättvis, och hur kan någon påstå att det finns en gud när människor som borde finnas kvar så mycket längre helt plötsligt försvinner. Varje timme, varje dag.

Vad säger man till någon som varken vet ut eller in för att sorgen tar över? I en ankomsthall som ekade halvtom kunde jag inte komma mig för att göra annat än att krama om och förhoppningsvis lindra sorgen för en kort sekund.

Alltid vid din sida, A.

Biktbås

Okej, jag erkänner. Trots att jag sa att det aldrig skulle hända så har jag blivit med facebook. Förlåt, jag skäms.

Gå och lägg dig, söndagsjävel

Det kliar så hemskt i fingrarna av alla ord som vill ut, ut, ut. Alla tankar&känslor som liksom satts på hold inför bättre tider. Nu är det väl bättre tider? Eller ja, allt är ju äckligt relativt. Bättre än när?

Allt jag vet är att jag inte kan skriva ens ett löjligt litet blogginlägg när någon kollar på. Irriterad&upprörd blir jag på Darling som ibland står bakom axeln och kikar. Skit samma, han läser det ändå, men det känns jobbigt! Om ni bara visste hur många ord jag skrivit som sedan blivit till ingenting och aldrig lästs av någon annans öga, och det känns fånigt. Jag vill ju att någon ska läsa, annars hade jag ju inte suttit här, men samtidigt skäms jag och tycker att det känns jobbigt när jag inser att någon annan än jag vet (och lika lätt idag kan ta reda på det) precis hur jag kände mig på insidan slumpvis utvald tisdag i maj.

Det är nog söndagen som tar ut sin rätt. Panik och obetydlig ångest inför att dagarna passerar alldeles för fort, jag hinner för fan inte med! Skönt att rutinen tar en igenom dagarna iallafall. Imorgon kommer fredagens personalfest att dissikeras i små, små bitar och analyseras. Skvaller, skvaller åter igen skvaller. Det värsta är att jag nog tillhör värsta skvallerskaran, men inte fan tänker jag ha dåligt samvete. Om ens eget liv känns trist så är det ju himla härligt att leva genom andra. Försöker jag intala mig själv iallafall.

Snart pensionär

Jag känner att tantbojan nyper åt allt hårdare runt min vrist. Köttfärslimpan står i ugnen, bingolotterna ligger på vardagsrumsbordet och jag tjatar på Darling att han ska gå ut till bilen och hämta våra bingoduttar.

Och jag frågar mig själv-hur fan hamnade vi här?

Dagens sanning

It's not having what you want
It's wanting what you've got

Mina nya babies!

Tack vare fina syster Linda och underbara familjen Stråmo så har jag nya, fina skor!

Gårdagens bästa

Niklas sitter bredvid Stephen som kämpar med kräftorna.

N "-Äter man kräftor i Skottland?"
S "-Eh, ja.."
N "-Vad skiljer dom skotska kräftorna mot dom europeiska?"

Det blev en riktigt rolig kväll med fantastiska fyran och co, fler Polarisfester åt folket!

Tankar från min vardagliga fredag

-Personalfest ikväll. Tanterna börjar redan bli slamsiga, hur denna kväll slutar får vi se..
-Rödbets-&palsternackschips var inte alls så tokigt. Tror att jag ska stoppa fickan full.
-Det är storm ute, och jag tror hela tiden att det snöar när löven fladdrar förbi fönstret.

Så intressant är min dag. Hittills!

Go, Luleå, GO!

Himmel och pannkaka så roligt att se Luleå kicka MODO's rumpa med 5-3!

NEJ, det är ingen vanlig dag.. ;)

Tack alla fina sötnosar som skickar gulliga sms! Jag blir så glad :) Jag har ju för bövelen fått en födelsedagssång ända från Island!

Snart är arbetsdagen slut, då blir det shoppingrunda på systemet, öppna Darlings spännande paket, äta middag på hemlig plats och sen bowling eller bio.

Kan jag inte få fylla år en gång i veckan?

Fan, vilken grym glasögonmakare jag är!

Sega söndag

Nä, fy farao så uttråkad jag är. Helgen har bjudit på en massa fart&fläkt, vilket gör att jag blir smått tokig när allt blir lugnt och stilla. När Darling drog iväg kring 11 för att jobba lite så försökte jag först underhålla mig framför datorn. Dåligt med bakisinlägg i bloggosfären idag, och det är ju sånt jag vill läsa när jag mår som bäst själv. Bloggläsandet övergick i fönsterputsning(!), vilket underhöll mig i en timme. Efter det oljade jag in köksbordet och kastade lite tärda blommor (ÄNTLIGEN har jag fått göra mig av med Darlings gamla dammiga palm, hurra!), dammsög lägenheten och gick ut med soporna. Nu då?

Antagligen så kryper jag upp i soffan med Jag går bara ut en stund-Isobel Hadley Kamptz och en kopp thé. Förhoppningsvis fastnar jag i boken och vaknar inte ur dvalan förrän Darling kommer hem kring sju och frågar vart kvällens middag är.

Norrlandstestet

82% Norrländsk, inte är det tokigt.

Prova själv

Can't break me down!

Klockan 10:30 gick för att stoppa in matlådan i mikron och ÄNTLIGEN få lunch, sedan upptäckte jag att ja, det är ju en hel timme kvar till lunch. Beklagade mig lite över att jag var så hungrig och återvände sen in till monteringen där jag klippte nitar. Lite sur var jag, men inte så fasligt värst. Inget kan förstöra mitt humör, det är ju min och Jannikes 40årsfest ikväll! Hurra, hurra, för Jannike&mig idag!

Spriten ska flöda, rumporna ska skakas, och det SKA svullas på MAX innan hemgång. Punkt slut!

Vad tror ni- nya matchande mössor?

Ögonblick av lycka

Jag står i köket och dansar till Mando Diao samtidigt som jag steker falukorv. Frågar mig själv-blir livet bättre än såhär? Jo, svarar jag mig själv och kastar in en näve Zoo i truten. Nu, nu är det perfekt.

Praktiskt som attans

Det finns en (eller ja, det finns ju flera) mycket bra saker med att ha syskon med samma smak. När jag är på spelning med något band/någon person som jag vet att syster Jessica gillar, då ringer jag till henne och låter henne lyssna en stund, så att hon inte ska gå miste om det goda. Jag delar med mig av kakan så att säga, och vice versa.

Med andra ord så var jag på The Sounds spelning i Linköping igår (genom luren iallafall). Lyssnade ett tag på det underbara, sen la jag huvudet på kudden och somnade om. Fasiken så fint det är, tänk att få sova så varje natt..Ikväll kan vi väl ta Moneybrother? Samma tid, ring mig syster.

Detta Idolande..

NEJ, jag vill inte se Gynning&Berg fjanta runt i korta kjolar och ragga fjortisar.



NEJ, jag vill inte se svepande kamerabilder över massan av Idolsökanden.



NEJ, jag vill inte höra vad nobodys har som största dröm. Varken du eller jag kommer stå på en stor scen framför tusentals skrikande fans. Skillnaden mellan oss är att jag insett fakta.



NEJ, jag vill inte höra att Sanna 17 år sjungit ballader sen hon var två, och jag skiter fullkomligt i att hon gick dansskola på lågstadiet. Jag stod för fan och dansade i mammas paltgryta när jag var två, och inte var det början på min artistkarriär. Vem sjöng förresten INTE när dom var små? Syrran bjöd ofta på "Vad gör du lilla råtta", och så vitt jag vet har hon lagt ner planerna på artistkarriär.



JA, jag vill se skelande nördar (och kalla mig nu inte diskriminerande, jag är ju för tusan Miss Crosseyes herself) som tror att dom kan sjunga.



JA, jag vill se talanglösa nollor som blir förbannade och kastar saker omkring sig när juryn sågar dem.

Nu blir jag höstfin

Kom inte och säg att ni någonsin sett så snygga vantar. Vinst i ett lotteri hos Kåbdalis Kapellstiftelse, jag förstår att ni är avundsjuka.

Nu är det såhär

Okej, det här med att jag börjat äta godis igen. 19 augusti 2004 slutade jag äta godis, av förklarliga anledningar. Jag var en riktig liten sugarjunkie, och åt säkerligen kring två kilo godis/annat slask varje vecka. En riktig hagga var jag när jag inte fick mitt socker, och jag insåg att det nog inte höll i längden.

11 september samma år åt jag godis. Det var födelsedag, jag kände mig ensam (syster i Spanien, Frun på surströmmingskalas, ointresserade föräldrar) och sockerhungrig. Satte i mig en liten påse, och efter det var det bra.

I fredags bestämde jag mig för att prova, tanken från början var ju knappast att jag skulle vara utan karra resten av livet, och jag hade varit sugen i över en månad. Sagt och gjort, ett besök senare på Godispiraten och med en papperpåse ca. 500g tung i handen så var det dax. Premiär blev en röd fruxo, som följdes av alla möjliga godsaker. Påsen tog snabbt slut, och då började jag på Darlings. När Darlings tog slut blev det ett besök på ICA, karamellkungen är ju faktiskt bäst. All blygsamhet var som bortblåst, och pappåsen vägde nu över ett kilo. Snart slut. Jag funderar lite på vart detta ska sluta, men har bestämt mig för att denna vecka ska få vara Svullarveckan. Bara att svulla i sig, konsekvenserna tar jag nästa vecka.

Tecken på att det här inte var någon bra idé;
-En plastpåse fladdrar i vinddraget från golvfläkten här på kontoret. Jag inbillar mig att det är lösgodis. Fizzy bottles, mormors löständer och dumle. Ge mig.
-På nyheterna pratas det om Danmark. "Yada, yada, yada, Odense, Yada, Yada, yada" Odense? Marsipan! Tänker Hannahjärnan.

Hej Idol

Liksom så många andra i det avlånga landet Sverige så har jag en hatkärlek till Idol. Uppstarten är bäst, när det är så många som står som fån framför juryn och gör bort sig totalt. Skadeglädje ÄR den enda sanna glädjen! Mitten är trist som fan, och i slutet så ser jag kanske något avsnitt om teven står på och jag inte har något bättre för mig.

Bäst o fjol var min förutsägelse- så fort jag såg Markus Fagervall skymta förbi i rutan så jag åt Darlings mamma "-Han vinner! Han är så jäkla grym!" Vem vann? Markus Fagervall..! Ring-ring tjejen var också rätt bra, henne skrattade vi åt många gånger.. Nu blir det att slänga sig i soffan igen, vill inte missa en endaste sekund.

Du har förstört min dag, Alex Schulman!

Uttråkad bloggoman som jag är, hamnar jag på Alex Schulmans blogg. Där hittar jag "The Perception Laboratory's Face Transformer", där man laddar upp en bild på sig själv och kan se hur man kommer se ut när man är gammal, hur man såg ut som bäbis, hur man skulle se ut som afro-american o.s.v. Självklart skulle jag prova, och ovan ser ni resultatet. Tack gode gud att jag inte ens hunnit fylla tjugo och har gott om tid för face-jobs.

Fan så jag ser ut!

Dagens sanning

Darling vill att jag ska skriva en blogg om hur vacker han är. Här har ni det, svart på vitt;

Darling är kär i sig själv. Särskilt sitt yttre.

Gnäll från någon som tycker synd om sig själv

Dagens lycka i den trista och monotona sjuklingvardagen var när jag fick ett skolstartskit i min MAX-box. Dagens gnällande klagomål kom när vi insåg att det inte fungerar att lägga in Backpacker 3 (antingen fel på skivan eller datorn). Vi trotsade våra snoriga näsor och onda halsar (+inflammerade bihålor för Darlings del!) och begav oss mot Ica Maxi för att leta reda på ett nytt. Fanns inte. Vi styrde kosan på Coop Forum. Fanns inte. Om jag orkar upp och iväg imorgon så blir det en snabbis på stan för att hitta speljävlet.

Har läkartid imorgon 09:00 för mitt inflammerade öra (lika bra att ta alla krämpor på en gång, resonerade nog min arma kropp). Tror inte att jag behöver ställa väckaren, vaknar kring 6 och är pigg som en lärka varje morgon. Det ger mig ca. 15 timmar vaken tid att fördriva, och jag är nu rastlösare än jagvetintevad. Kanske jag ska sticka en halsduk imorgon? Den som lever får se.

Lugna gatan

Här hemma är vi lugna som filbunkar. Feber, snoriga&huvudvärk båda två, och Darling har åkt på deluxe-versionen, bihålorna! Eftersom att han (ursäkta nu om jag är för frikostig med detaljerna) snyter rosa snor och (nu citerar jag herrn själv) "det känns som att en åsna har sparkat in ansiktet", så har han ett inplanerat läkarbesök i eftermiddag. Jag kör lightversionen och ligger halvdöd på soffan, it's enough.

Vi har dock hunnit med att se många bra filmer; The Departed, Smekmånaden, Guess Who, Jakten på lycka och Lucky number Slevin. Börjar bli något rastlös, hoppas att jag är fit for fight imorgon då det är aerobics och Jannikes födelsedag(!).

Sakna buset

Det ultimata, underbart vackra höstvädret visar sig utanför fönstret. Darling är seg och sömnig, jag längtar efter min fina systerson som garanterat hade varit sugen på att dra ut i naturen och busa. Älskade, fina, lilla Benjamin.

Forgive me father, for I have sinned

(Jag vet att jag ser ut som något katten släpat in. Jag föddes så.)

Välkommen hösten!

Det kändes att kylan var på intågande. Allt eftersom dagarna gått så har kvicksilvret krupit närmare och närmare nollan, och imorse nådde det fram. Första milda kylan resulterade i ett mindre äventyr påväg till jobbet. Slask av snö/hagel täckte bitvis vägen, och jag räknade till inte mindre än tre bilar som tappat kontrollen och blivit lite för närgångna med mitträcket.

Helt fascinerad över ruskvädret, som egentligen borde komma först kring oktober, satt jag och mös i värmen inne på jobbet samtidigt som jag tittade ut på spöregnet och det påträngande mörkret. Tråkigt bara att jag inte kommer vara lika förtjust om två månader då det hela blivit old news, lika bra att ta en tekopp i handen och sjunka ner i soffan redan ikväll.

Coming back up

Har varit rätt avslagen de sista dagarna tack vare lördagens fest (bilder på spektaklet finns här). Livsglädjen börjar sakta återvända i min tärda lilla kropp, och Mando Diao hjälper till med sin underbara The Wildfire (if it was true). Kvällen bjuder på soffmys, tydligen så måste man ha sett Braveheart för att ens få rätten att leva, så jag ger den ett försök.

En middag rikare tack vare Popcupen!

Två favoriter i action

By the way

Insåg idag att jag glömt att berätta vad jag var så hemlighetsfull om inför Darlings födelsedag, here it comes.

Tisdag 17 oktober drar vi till Paris för att mysa i en vecka. Darling blev eld och lågor när han öppnade resväskan han också fick och hittade biljetterna däri, och jag likaså. I en månad hade jag fått ljuga och smussla om denna present och hitta på en utebliven skatteåterbäring, helt otroligt att han inte förstod något! Men självklart ska det sättas käppar i hjulen för allt som är perfekt planerat&bra, så även denna gång.

Fick idag en mail från Rövarna på Ryanair som förkunnade att tiderna ändrats på våra flighter, vilken innebar att vårat plan skulle ha lyft från Skavsta innan vi ens landat på Arlanda och än mindre tagit oss dit med flygbuss. Besviken och övertygad om att allt skulle gå åt helvete satt jag och stirrade i bordet vid middagen, tills Darling kom på att jag kunde kolla om SAS hade några överkomliga biljetter..vilket de hade! Nu slipper vi alltså åka flygbuss i hundra år både i Sveriget och Frankriket, och får en bra möjlighet att förirra oss på Charles de Gaulle. Bara nio veckor kvar tills vi far!

Popcupen

Jag och Darling har slagit vad, och P3's Svenska Popcupen är det som står i fokus. Envist påstår jag att jag är bombsäker på att Kent kommer gå segrandes ur duellen mot The Ark, men inte skulle det skada med lite hjälp för att kunna vinna segern och sen bli bjuden på middag. Rösta här, sötnos!

Kvällens 60årskalas har bjudit på;

-En av världens fräschaste 60åringar, farbrors fru
-Smurfsamlande gotlänning
-Solosång av 2 män 40nånting år
-Jobbiga fastrar+extremt jobbig mamma som skulle diskutera ALLT med jobbiga fastrar
-Farbror som juckar i luften och sjunger med i de senaste hitsen
-Ettriga barn+medföljande hundar
-En roligt dam i sina bästa år (sisådär 81år) som blev kallad Che Guevara av Conny all night long
-Gott vin i stora mängder

Strike a pose

Iris morbror Jocke har köpt en ny, fin leksak, en Nikon D40X. Något motvilligt ställde hon upp som modell, men söt blev hon.

Adjö, allra käraste branflakesflicka!

We can't go on together, with suspicious minds

Även fast Elvis (antagligen) ligger en bit under jord så är han fortfarande ett hett ämne som bränner på folks läppar. Särskilt idag, då det är 30 år sedan han dog (om han nu gjorde det?). Vilda diskussioner utbrast på jobbet om vilket låt som var hans bästa, Devil in disguise var mitt förslag. Tyvärr fick jag erkänna mig spöad när Märit höjde insatsen och kammade hem potten med You were always on my mind. Damn!

Please take me back

När jag gick i grundskolan så var nog det här den bästa veckan på hela sommaren, veckan precis innan skolstarten. Då var det traditionsenligt dax att införskaffa nya pennor och block, nya skor eftersom de gamla slitits hårt under sommarens äventyr, och nya kläder eftersom man förhoppningsvis växt under solens ljuva strålar. Dax att komma in i nya rutiner, äntligen dagen då man fick träffa alla man saknat under sommaren och höra vad alla pysslat med under veckorna som så snabbt passerat.

Jag gillar rutiner, jag älskar ordning och reda! Även om jag har fler, alternativt bättre, fasta punkter i mitt liv nu än för tio år sedan så längtar jag tillbaka till den tiden. När jag ser sprudlande glada små tjejer som springer på stan med mammor i släptåg (och plånboken i högsta hugg) och har fått nya fina rosa pennfodral att förvara luktsuddisarna i så vill jag bara rycka tag i dem och väsa fram ett skrämmande "-Var glad för den här tiden flicka lilla, du kommer längta tillbaka om tio år!" Men det gör jag inte, eftersom jag inte är en tokig psykopat.

Däremot blir jag mer och mer sugen att återvända till skolans fasta rutiner och stressiga tillvaro. Än har jag inte kommit så långt i mina planer, men en liten bit är ju alltid något. Om två, tre år är det förhoppningsvis mig ni ser på ett universitetsområde nära er, med luktsuddisarna i högsta hugg och nya sneakers på mina fötter (som är så ivriga att ta sig i väg till lärodomens förlovade rike).

I hate tuesdays

Tisdagar är den värsta dagen på hela veckan. Måndag är man fortfarande pigg efter helgen, onsdag är mitt i veckan, torsdag är en dag kvar till helg och fredag är..fredag. Men tisdagförmiddagar är fan långt ifrån allt som har med något sorts nöje att göra, och det är bara kasst. Dessutom blir jag änka på jobbet om tre och en halv dag, vilket är om möjligt ännu kassare.

Men idag kom det en gäng toner och slog mig som en blixt i huvudet när jag satt i polerrummet och var butter klockan 09:20. Introt till Dora Steins-Stay (You don't have to go yet) spelades rakt in mitt halvfrusna lilla tisdagshjärta och gjorde mig glad. Så nu är jag istället glad för att jag faktiskt har kvar tre och en halv dag med Lisa istället för noll. Snart är jobbtisdagen över, och imorgon är det ju faktiskt onsdag, en helt okej dag.

Matchmaking

Hittade det smått roande Dejta en kändis-testet hos Maria, och självfallet kunde jag inte låta bli.

Första gången matchade jag och Prins Carl Philip så vackert, andra gången (ja, jag försökte nog slippa den kungliga torrbollen) så passade jag och Mikael Persbrandt som handen i handsken. Darling önskar nog att han aldrig fått syn på detta underbara, sanningsenliga test, för han passade visst bättre ihop med Babben Larsson än med Prinsessan Madeleine som han hoppats på. Prova!

Grattis Linda, 20 gamla år!

Grillat, gott dricka, fyrhjuling med släp, mackor på hotellet och köttkorv+styrdans hos Magnus. Blir en kväll bättre?

Back home

Inte trodde jag att det skulle vara så skönt att komma hem till vår dåligt underhållna Edeforsgata, och jag trodde att ångesten över att semestern närmar sitt slut skulle vara större. 11 dagar fyllda av intryck och roligheter ligger färskt i minnet, men att komma hem och återgå till sköna rutiner känns inte alls fel. Vädret har varit kalas under större delen av semestern (här sitter jag med ballerinaränder på fötterna!), och här hemma är det nu bästa tänkbara väder. Jag siktar på stranden för att fira min sista semesterdag!

Stopp #2, Linköping

Vägen har nu lett fram till Linköping, vart vi nu ska njuta av det underbara vädret med syster Linda&hennes Mattias. Först blir det godisfrosseri på Cloettas chokladfabrik, sen glutenfri pizza(!) inne i stan, följt av en mysig promenad längs Stångån och glass på Bosses. Inte ett moln på himlen, och jag är så nöjd!

Hittills på vår semester har vi hunnit med att besöka Hanna i Gävle, kolla läget på Furuviksparken, njuta av en underbart god&mysig middag i Uppsala och färdats sisådär en 130 mil i bil. Jag skulle kunna vänja mig vid att ha semester på heltid.

This is the year..

Here we go! Väskan är sprängfylld, alkiskassen är tung som bara den, och humöret är på topp. En sväng förbi faster och hämsta nyckeln till kusins lägga, sen är det dax att korka upp och bli på ännu bättre humör innan vi ikväll ska kolla på The Ark och Mando Diao. Förhoppningarna är höga, och jag tror minsann att dom kommer infrias..This is the year! Semester, PDOL, vad mer kan en människa begära?

Vad fasen-har jag fått lejonpenicillin?

Blivit med

Attans! Jag har blivit med urinvägsinfektion! Hoppas att penicillinkuren på tre dagar hjälper, så jag kan vara full som ett ägg på PDOL. Då ska vi ha kalaskul, The Sounds, Sahara Hotnights, Mando Diao och The Ark ska få belöna mina små öron med ljuvlig musik och trevligt folk ska få förgylla min tillvaro. Att jag dessutom blir med semester på fredag gör ju inte saken sämre. Halleluja!

Konstverk på mammas&pappas vägg

Hur man vet att en dag har potential #1

Havregrynsgröten kokar över i mikron klockan 05:25. Istället för obligatoriska svordomar hör man en glättig röst i huvudet;
"Hohojaja, någon gång ska den ju koka över också!"

Tjusningen med tält

Två tältnätter och många skratt senare har vi landat hemma. Byske fick bli tältplats #1 för i sommar, och Darling's lillasyster Ebba var med som sällskap. Några omgångar Yatzy, en härligt dopp i havet, grillat, njutit av solskenet, hatat regnet och planerat masslakt av tusentals måsar har vi hunnit med. Nu laddar vi för kommande turer, södra Sverige-snart kommer två tältsugna tokar.

Dödstrött

Långsammaste, tråkigaste och tröttaste dagen sen urminnes tider. Tack kära P3 som bjöd på Kent-747, och tack kära mig som ska bjuda mig själv på en biskvi!

Oh honey, it's so funny

Fastighets AB Wårtan

Lättroad? Mycket.

Baby, baby dry your eye

Om det är något som kan få mig att grina på en nanosekund så är det tanken på att förlora någon jag håller kär. Aldrig har jag förlorat någon, och tanken på hur jag kommer reagera när det väl blir dax skrämmer mig enormt mycket. Jag har förlikat mig med tanken på att 90åriga farfar har oddsen emot sig att överleva mig, likaså mormor, pappa, och så många fler. Men ändå så känns det kallt i hjärtat och tårarna börjar sakta fylla ögonen bara jag tänker på det. Ett sista farväl, vad säger man? "Tack kära farfar för alla år. Fan ta dig att du redan skulle kila vidare och lämna mig här, farfarslös" känns inte sådär klockrent, men det är så jag känner.

Största rädslan av allt är nog att Darling ska säga hejdå och hamna 5 meter under jord. Så många nätter jag somnat med tårarna i halsen då tanken slagit mig att livet är skört, och likaså Darling. Vi ska ju ha så länge kvar, eller? När jag ser statistik på hur många som kör rattfulla varje dag så blir det snabbt ett samtal till honom som lugnar mig och bedyrar att han är fullt frisk och hel. Men ändå, man har ingenting att säga till om då Gud Fader bestämt sig för att han behöver lite sällskap ovan molnen. Vad är egentligen att föredra av mina värsta pest eller kolera- tyna bort och hinna ta avsked eller dö pang bom utan smärta och hinna säga hejdå?

Aldrig kommer jag kunna besluta mig för något alternativ, båda har fördelar/nackdelar (eller egentligen så är båda ena jäkla nackdelar), och jag försöker blunda och tänka att ingen nångonsin kommer dö ifrån mig. Självklart är jag medveten att det är bra mycket bättre att leva i nuet, ta dagen som den kommer och hela carpe diem-skiten, men när det gäller döden så har jag en förmåga att bli ett litet ångestpaket. Jag försöker att leva varje dag som om den vore min sista, men ibland är det så svårt. Det går i vågor, men vad som hellst kan starta en lavin av dödsångest som endast mina käras liv kan stoppa.

Livrädd för att leva-dödsrädd för att dö. Så är det.

Ett ögonblick av inspiration

Kan väl inte direkt påstå att bloggen legat/ligger högst upp på priolistan just nu. I veckan har det mest njutits av det underbara vädret och sällskapet, och inspirationen till att sitta och glo framför datorn har inte riktigt funnits där. Jag fortsätter med att leva livet istället för att leva bloggen. Hörs!

Så ni vet

Hiss
24 varmgrader i solen, snart middag på beachen!

Diss
18 arbetsdagar kvar till semester

..kanske jag ska bjuda på en årets Jäkna?

Can you handle renen Ture?

Det här är renen Ture. Är du smart nog (till skillnad från mig) att genom att flytta en av "pinnarna" en gång få Ture att kika åt ett annat håll? Han måste ha kvar samma "kroppsform", dvs att ben, huvud och hals ska ha samma vinklar som tidigare. Fram med tändstickor och klura..Den som först lämnar en kommentar med rätt svar ska banne mig få en trisslott på posten (såvida du inte heter Erik, Stephen, Rickard eller Lisa och jobbar på Polaris Optic).

Liar, liar-pants on fire

Nu har jag fått ljuga och undanhålla detaljer om min kära Darlings födelsedagspresent i snart en månad. På lördag ska allt fram i ljuset, och det kommer bli så jäkla bra! Aldrig har jag varit så nöjd med en present i hela mitt liv, och jag längtar tills jag får se hans överraskade min..Känn dig lurad Darling.

Besökare från tjing-tjongland.

Jag som trodde att min syn på japaner var ren och skär fördomsfullhet. Men efter att ha hälsat 11 japaner från Polaris Japan välkomna, och sett deras småfåniga konstanta påklistrade leenden och fått frågan "photo?" mer än en gång, så är det nu bevisat.

Inte fördomsfullhet-sanning.

Jäkna here we come

Vi håller på att packa och stöka för fullt här på Edeforsgatan. Imorgon börjar en av årets skönaste helger-midsommar. Självklarheter som sill, falukorv, myggmedel och nubbe har inhandlats och nu väntar vi bara på kalasvädret. Tältet är med, och i Jäkna ska vi mysa i dagarna tre.

Ifjol hade vi det såhär fint (och iår kommer nog bli minst lika bra!);

Ett år på Polaris.

Idag är det 365 dagar sedan jag på smått ostadiga och nervösa ben trippade in i den rosa fabriken och började mitt yrkesverksamma liv. Dagen har gått olidligt långsamt, så jag och Lisa skrev, dagen till ära, en liten trudelutt som speglade vår sinnesstämning.

Skjut mig in the head, och gör mig dead.
Jag är inte rädd, jag vill bara bli sedd.

I love those moments

Efter en mysig&välbehövlig kväll hos Jannike med massor av skvaller&hinkvis med thé har jag nu landat hemma. Jag älskar dom här stunderna, då man känner att vänskapen som startade i sjunde klass fortfarande är lika stark, och att min kära väninna fortfarande kan krypa in under mitt skinn och sätta sig in i mitt liv, och vice versa.

Kvickt till något annat- jag är en trafikfara. Då jag befinner mig solo ute på vägarna så sjunger jag mer än gärna med i varenda radiodänga som dyker upp. Väldigt högt, och med en i efterhand skrattretande inlevelse. Det trafikfarliga med det är att jag hela tiden inbillar mig att jag råkat ringa upp någon, och att någon sitter i andra änden luren och skrattar huvudet av sig. Vilket innebär att jag måste kolla på telefonen var tjugonde sekund för att varje gång upptäcka att mina farhågor inte besannats. Än. Mitt paranoida jag säger att det bara en tidsfråga, så om ni ringer och får mobilsvar så är jag nog ute och kör bil, och har tänkt på trafiksäkerheten och slagit av telefonen.

Blomster&biskvier- vilken karl jag har!

It ain't enough

Hade det varit för två år sedan It aint enough-Oh Laura hade dykt upp på shuffle i MP3'n så hade jag antagligen gråtit som ett besviket och skadat barn. Tårarna hade inte funnit någon hejd, och ögonen skulle varit så svullna att inte en endaste ljusglimt kunnat komma in och ge mig lite hopp. Idag nynnade jag med, och log glatt mot varje pensionär jag mötte längs gatan. Jag är glad att jag tog mig förbi och fick perspektiv på saker och ting, jävlar så mycket lyckligare jag är idag.

You come home in the evening with whiskey on your breath,
I dream about leaving, but I wake up with regrets.
The dinner that I made you is covered up in mold,
and you don’t need to tell me that this is getting old.

It ain’t enough, it ain’t half of what you owe me,
it’s just my luck to find someone like you.
It ain’t enough, it ain’t half of what you told me,
it ain’t enough, it ain’t enough.

Hejdå?

Den 17 augusti blir jag singel på jobbet. Då sticker Lisa till Island för att slakta stackars ulliga får, och kvar blir jag och hundra surkartar. Hur ska jag få ur mig allt tjatter, och hur i hela fridens namn ska jag klara mig utan 43 stycken "-Men NÅNTING!" om dagen? Dagarna kommer garanterat bli mer än dubbelt så långa, men förhoppningsvis passerar dom ändå. Och när nog många dagar passerat, då ska jag också prova vingarna..Uppsala och dietist låter intressant, men gud vet hur många planer jag redan kommit på och sedan skrotat. Jag tar nog Darling i handen och ser vart vi hamnar, för så länge det är vi två så kommer det bli lyckat.

Jag är grinfärdigt nöjd med min nya frisyr!

Le bojkott

Nationaldag-schmationaldag. Jag bojkottar vilt och och omnämner 6 juni till Hanna&Crille-dagen. Den firas högtidligt med lång slö morgon i sängen, mysig picknick vid havet och sill till middag. Med pompa och ståt, precis som det ska vara. Trevlig Hanna&Crille-dag!

Gone away

Den tidigare känslan av hjälplöshet, av att veta att det finns någon jag bryr mig om som mår dåligt, är plötsligt bortblåst. Att genom bokstäver över msn kunna förstå att personen sitter och ler, det känns härligt. Jag är glad för dig, och du vet att det är dig jag pratar om, D.

Vårruset avklarat!

I över två månader har det laddats, svettats och frustats inför vårruset 07. Fort var det gjort, och vi tog oss i mål på cirkus 26,28! Nöjdarna!

"Den nya generationens pensionärer", som mormor sa

Det finns ju en övertydlig slutsats man kan dra av kvällens äventyr. Jag, Darling, Frun&hennes karl drog på bilbingo i Vidsel, och snacka goda tider. Frun kammade hem fina 250, Darling en hel tusing! Att vi använde oss av uttryck som "nu fyller vi brickan!", "ÅÅ, nu har jag 3*2", "HAHA, feltut" och ilsket hyssjade på andra spelare som passade på att prata i telefon mitt under bingot tyder ju bara på en sak.

Vi kommer kunna göra stora cash på bingo.

Nu behöver jag en kram

Ute på rymmen

Oj, nu har jag försummat er. Låt oss säga såhär; jag har njutit av den skånska myllan i samspel med mina underbara syskonbarn, mina underbara systrar och deras härliga karlar. Än är det underbara inte över än, vi är kvar i Östergötland hos syster J och är nostalgiska. En dunk med vin och massor av gamla roliga bilder på datorn, blir det bättre?

Fanatikern

Jag vet att det här låter lite stört, men det är det också. Som några av er vet, så har jag just blivit Greys Anatomy-frälst, därav denna liknelse. När Meredith känner sig låg eller behöver en paus från allt omkring så går hon upp till BB-avdelningen och kollar på bebisar. Jag går till glasögonens hall of fame, som tyvärr blivit dumpad i en låda ute vid färg där allt ligger huller om buller. Men det är så roligt ändå! Som en påse blandgodis, stick ner handen och se vad du får..En del par gör att jag kiknar av skratt, en del är riktigt snygga och en del får mig att bli lite smått fascinerad över vilket arbete som lagts ner på dem. Att urskilja glasögon från olika årtionden och skrattande med nästintill andnöd fråga förbipasserade hur dom tror att folk kunnat bära sådana obskyra bågar, det är uppiggande.

Här blir allt, ungefär som överallt annars, mer och mer industriellt och effektiviserat, men jag har en liten smygdröm om att få lära mig att dra snygga fasetter, tona glas och pilla med dekorer. Jag och Meredith Grey, jag säger då det.

Favorit i repris-cykelsöndag

Vuxen?

Jag och Erik roar oss med vuxenpoängstest, och för mig går det sådär, det beror på hur man ser det..Han hamnade någorlunda sanningsenligt kring 21, medans jag landade betydligt högre.

Din ålder borde vara 39.6 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse.

Strö salt i såren bara, för att jag är tight med mitt ICA-kort och sätter upp snäsiga lappar i trapphuset. Inte konstigt att jag tycker det är varmt idag, jag borde ju närma mig klimakteriet och allt som hör till. Dax att beställa kista.

Hey, I got some new shoes on..

Grubblaren deluxe

Det förflutna kommer krypandes sakta, sakta och gör sig väl påmint. På ett bra sätt dock, människor man saknat dyker upp igen, ett brev på hallmattan som får en tårögd, en efterlängtad djupdykning i skivbacken lockar fram minnen som gömt sig långt bak i huvudet, timvis av prat om allt från dagisförälskelser till nutid med Stephen på jobbet. Allt kommer krypandes, och det är nog först i efterhand man förstår hur varje till synes oviktig detalj format en på något sätt. Jag kan inte vara annat än glad för allt som någonsin hänt, bra som dåligt, för jag gillar mig själv rätt bra.

Tack för att ni kramat mig, skrikit åt mig, älskat mig (förhoppningsvis inte hatat mig), fått mig att le och fått mig att gråta. Utan allt bra/skit hade jag inte varit jag.

Och min kära fru!
Tack för x antal kvällar vid ditt köksbord med thékoppar i våra händer, x antal nätter i tält på husvagnsparkeringen i Telle, tårar, skratt, kramar, goda råd och för att du alltid plockat ner mig på jorden när det behövts. Jag saknar dig! Jag saknar att kunna promenera tio ynkliga minuter och sen sitta vid din sida. Att vända in&ut på varje tänkbart problem, och sedan hitta mer eller mindre bra lösningar på dem..Vi har ju lyckats bra hittills. Och det kommer vi fortsätta göra, för du är alltid min och jag är alltid din!

Fin dag

When Lady Stardust sings..

Konsten att göra ingenting

Ibland är det skönt med skitväder. Jag får absolut inget dåligt samvete över att jag ligger i soffan och glor på Grays istället för att vara ute i solen-eftersom den praktiskt taget lyser med sin frånvaro. Ska vara slö, slapp och ledig ett tag till, äta mandelskorpor och dricka the, sen blir det Piteå. Lisa Miskovsky ikväll, och jag har höga förhoppningar om en helmysig kväll med Darling och Jannike.

Fit for fight!

Ikväll blev det första löprundan sen god knows when (typ 16:de april?!) eftersom jag varit förkyld och haft ont i halsen. Extremt skönt känsla att ta sig ut, och det är särskilt efter uppehåll jag känner att jag mår så mycket bättre då jag tränar och håller kroppen igång. Förstå då min ilska när jag känner att halsen gör ont efter avslutad runda. Satan i gatan! Hem och pyssla om, nu åker det tunga artilleriet fram! Anginovag, spanskt läkemedel mot halsont/det mesta, som icke får säljas i Sverige. Tur att jag mutade syster, eller var det kusin(?) att smuggla hem en åt mig senast de var ute och prövade vingarna. Det smakar förtunningsmedel och hallonessens, ska sprutas rakt i halsen med medföljande pip och ger kväljningar och dödsångest. Det borde väl hjälpa?

Nu blir det belöning i form av fruktsallad och Grays anatomy, tydligen är jag den sista som inte blivit frälst? Dax att spendera lite tid med boxen. Myspys!

Back to reality

Dom senaste dagarna har bjudit på allt som hör sommaren till, förutom bad. Nässelfjärilar, grillning, cykelturer, mys i solen, bus på studsmattan och utepartaj. Blir det bättre? Jag längtar så tills sommaren kommer på riktigt, och man även kan sola&bada hela dagen lång..Ge mig!

Golden days

Vi lever livets glada dagar i Bredsel! Igår blev det mys hos Sandra&John med Linda&Tomas, rappakalja, vin, öl&whiskey för grabbarna. Guitar Hero'n rastas så fort vi får tillfälle, vissa har mer inlevelse än andra.. ;) Ikväll var det blvivit grillat till middag och lite lövräfsning, nu blir det kubbning hos Sandra&John..Inte tokigt!

Humor på jobbet

Stephen sitter och berättar om Sir Alex Ferguson's fula glasögon, och börjar sedan räkna upp alla han vet som blivit dubbade till Sir (Elton John, Bono, Paul McCartney m.fl). Halina sitter och lyssnar med ett flin på läpparna, och frågar sedan Stephen om han verkligen sa Sir? För på polska betyder ser (som uttalas precis som engelskans sir) ost. Ost Elton John.

Stressa ihjäl mig bara

Jag tror allvarligt att jag håller på att dö av stress. Allt ska göras på en och samma gång, och frågor besvaras mindre glatt med snäsningar. Jag blir bara på tvärsan och sugen på att göra tvärtemot vad jag blivit tillsagd att göra. Då jag hastigt och lustigt slängde i mig fem och en halv potatisbulle plus medföljande bacon till lunch så kände jag mig jagad. Som om någon stod med en blåslampa bakom röven andades jag inte mellan tuggorna, och satte maten i halsen, typ sju gånger. Nu, när det är 4 minuter kvar tills cirkusen börjar om, har jag hunnit varva ner och andas lite. Hold your breath sister, and start all over again..Jag skulle inte tacka nej till en ledig fredag.

Sunny funny day

Kalasväder ute, och magen (+ förståndet) skriker efter glass i stora lass. Nyäten och proppmätt, men det är inget en promenad in till stan och 7th heaven kan råda bot på. Upp och hämta Patrik&Elina, sen bär det iväg. Ikväll får Patriks visdomsord vara mitt mantra, "hellre tjock och lycklig än mager och bedrövad".

Konsten att tala svenska

Nu är det ett jäkla gnällande här, tanterna tycker att alla konversationer vi för med Stephen ska föras på svenska. Ibland kommer man ihåg, ibland glömmer man bort och rastar skolengelskan. Vilket som, så gör båda parter sig väl förstådda, efter missförstånd och många skratt. Nu försöker vi utvidga Stephens svenska ordförråd, så att det ska flyta på ännu bättre (vilket garanterat kommer göra tanterna förtjusta), och behöver verkligen eran hjälp! Det viktigaste som saknas i skottens verbala förråd är tyvärr det viktigaste inom det svenska språkets uppbyggnad-svordomarna! Klassiskerna som fan, jävlar och helvete har vi redan lyckats banka in, och (tyvärr) så har han redan full koll på svenska könsord. Vi blir överlyckliga över alla förslag vi kan få, tack på förhand!

Varken ork eller lust

Vädret gör mig trött och låg. Vart i hela fridens namn tog den underbara och humörhöjande strålande solen vägen? Muntergökar säger att den återvänder redan imorgon, men det vågar jag då inte ens tro på, bättre bli överraskad än besviken. Snart är kvällen slut, och det känns som att jag inte fått någonting gjort, som vanligt. Borde sy i knappar som lossnat, borde koka hjortronsylt, borde ordna upp allt det trassliga och svåra som tycks ha byggt bo i mitt huvud..men det hinns nog med någon annan dag, för jag orkar bara inte göra det idag.

Early morning

Min absoluta favorittid på dygnet är morgonen, speciellt på helgerna. Imorse blev det årets första frukost på balkongen, men solens strålar letade sig fram mellan de tunna, tunna molnslöjorna. En ro i kroppen som så fort försvinner när man inser att både det ena och det andra ska hinnas med under dagen, men just början på dagen, då man känner att just den här dagen, den kan bli hur bra som hellst.

En underbar dag måste väl börja med en underbar frukost?

Fult väder men vacker dag ändå

Fredagen har i vanlig ordning inneburit asskickin' i P3's introtävling, många lyckliga "-idaaag..är..det..FREDAG!", tonvis av fula skämt och lyckliga sånger av fredagsspralliga glasögonmontörer, och så har vi lyckats knåpa ihop ett&annat par brillor. Som Stephen skulle sagt (eller-som Stephen säkert redan hunnit skriva på sin Bebo), we've been as busy as a onelegged riverdancer!

Dagen gick fort, och glad är jag för det. Nu är svåger här, dax att socialisera och sedan sticka ut på middag. Vi måste bli bättre på att prova nya ställen, idag blir en bra start!

Hello spring!

Nu har vi varit ut och rastat min snoriga och såriga näsa som är misstänksamt lik kokain-Kate's..På jakt var vi, efter nötter åt Darling som försöker skippa/dra ner på godisintaget, och vi fann nötter och glutenfria mandelskorpor. Praise the lord! Hittade vårblommor häromdagen när jag och Elina skulle ut och springa, var bara tvungen att föreviga dom och bevisa att vi minsann har vår här också, kolla själv;

La musica!

Musik är jäkligt viktigt, iaf för mig. Har alltid varit, och kommer nog alltid att vara. En speciell låt, en riktigt bra platta, lyrik som dansar rakt in i hjärtat&hjärnan och sitter som limmat. Äntligen, äntligen har jag träffat på ett album som får mig att vilja lyssna tills öronen blöder, det var länge sedan. Sist var det Du&Jag Döden-Kent, och DAMN, vilka dagar det var. D&JD-turnén är något av det bästa jag varit med om, och den kvällen i Skeå med kusin känns fortfarande som igår. Hela sommaren kände jag mig odödlig med Jocke Berg&co vid min sida, i mina öron.

Innan det var det How to dismantle an atomic bomb-U2. Spelades flitigt under vintern med N, och även om i stort sett varje låt sitter fastetsad i hjärnan så är det nog Sometimes you can't make it on your own som sitter bäst. Det fanns nog ingen annan låt som passade så bra in på mitt liv just då. Min tid som grubblare, även om den blev rätt kortvarig.

Grubblare var jag knappast under tiden då Baby dry your eye-Marit Bergman dominerade mitt liv. Fick av D, och plågade honom flitigt med den. Fanns inget värre enligt honom, fanns inget bättre om du frågade mig. Dagarna bestod mestadels av skratt, sång och lycklig dans. Innan man insåg att det fanns tråkiga dagar i livet också, och att man antagligen skulle överleva även dom.

Nu är det Sahara Hotnights senaste album-What if leaving is a loving thing som gäller. Darling verkar inte misstycka när jag prisar min nya favorit, hoppas att ruset håller i sig även för honom. Iofs så kan jag inte säga nu om det är en skiva jag kommer leta reda på om 5 år och gilla lika stenhårt, men det känns så iallafall. Typ som att bli kär. Det ni!

It's a tough fight

Jag kämpar på mot min förkylning. Som ammunition har jag bafucin, ipren, frukt i stora lass, många flaskor vatten och god mat. Om kroppen är glad kanske förkylingen släpper, och jag vill hellst vara funktionsduglig till helgen, inte ligga och snora i ett hörn någonstans. Shape up!

Fötjyld!

Usch, usch, förkylningen har mig i sitt grepp! Varje gång man rör vid näsan känns det som att fingrarna är täckta av sandpapper, nysningarna duggar tätt och huvudet dunkar som en jävla trumma. Vi har massor att göra (ö.tid imorgon), och Stephen är sjuk, vilket är lika med att jag måste jobba, jobba. jobba..Fastän det känns som att jag hellst skulle vilja krypa in under en mossig sten och inte komma fram förrän i juli.

Så var det söndag igen

Helgerna går alltid så fort, fort, fort! Idag har jag dock tänkt få ändan ur vagnen och göra något av veckans sista dag, inte bara gräma mig över att den snart är slut. Får se vad som händer, då Darlings benhinnor gör ont känns inte promenad sådär himla kul, och eftersom solen envisas att gömma sig bakom molnen så blir det nog ingen repris av gårdagens picknick på trappen vid Kulturens Hus (som f.ö. bestod av Coca-Cola, Fanta, fyra skivor falukorv, två punschrullar, en mazarin och en crisp).

Balkongen har vi pimpat färdigt, trätrall på det kalla betonggolvet, och bordet är nu omslipat och inoljat. Kanske man ska fara och inhandla lite blommor till balkongen? Kan ju ha dom i vardagsrummet om natten..Bra idé! Heja mig!

Fixarfredag

Det blev en dag i pysslandets och donandets tecken! Först ritch-ratch, införskaffning av diverse nödvändigheter (Flourette flourtuggummi, L300 ansiktslotion, snygg lila top från HM, mat åt Iris), och olika bestyr (däribland håltagning i öronen(!) och dödande av en bankbok jag fick av mormor till mitt dop. Tack för topen mormor ;)). Sedan promenad hem igen, till paltlunch. Har i äkta housewifeanda även putsat alla fönster (det ni! jävla SSAB gör det inte lätt!), och städat fint ute på balkongen. Nu saknas det bara trätrall att vila fossingarna på, och blomsterprakt till dom fina zink-krukorna. AH, ikväll ska jag sova gott (efter middag och filmkväll hos Jannike! :))

Trevlig kväll!

Oh, happy day

Kan jag vara annat är nöjd? 8294 riksdaler i skatteåterbäring, redan helg, snart iväg på ritsch-ratsch benvaxning, ut och springa med fina MP3:n, solen börjar kika fram mellan molnen, ikväll blir det våldgästning hos Jannike, imorgon ev. middag och bio med Patrik&Elina. Vad mer kan man önska sig? Jag är nöjd!

Yummie yummie in my tummie

Mitt humör beror ganska mycket på yttre omständigheter. Bra väder=bra humör. På jobbet är det dock inte vädret som spelar störst roll över mitt humör, det är matlådan. Om något mindre likeable finns under mitt rosa lock, så blir fort hela dagen pannkaka. Allting som kan te sig lite svårt blir omöjligt.

Idag exploderade en färgspruta över mig då jag målade polcirklar, nummer 33, en rosaröd kladdig jäkel. Tur att jag hade korv stroganoff till lunch! En suck hördes nog från mitt håll, men sedan började jag lugnt och metodiskt städa upp min röra.

Labil light? You bet.

Som en vagel i ögat

Jag kan inte bli annat än småförbannad då "folk";

-öppnar fönstret för att det är så hiskeligt varmt (då alla andra fryser), och sitter själv med tjocktröja över t-shirt
-pluggar igen öronen med öronproppar och höjer volymen på radion för att höra "musiken" på RIX (och skiter fullkomligt i att alla inom en mils radie får allvarliga hörselskador)
-kommer försent vareviga dag med minst 10 minuter, och själv tycker att det är helt okej
-gärna lämpar över sitt skitgöra på andra, för att man själv inte tycker att det roligt
-ägnar större delen av dagen att leka med mobilen/prata i telefon, och sen suckar högljutt och klagar över att det är så mycket att göra

Skjut mig, 5 veckor utan att spy galla. Jag? Bitter? Näe?

Plad Kåsk!

Påskaftonsmorgon hos familjen Stråmo. Jag har tjatat om uppstigning sen kring halv sju, då det är jäkligt trist att vara ensam uppe. Lyckades få upp en småsömnig Darling, och sitter och pillar med min fina påskpresent-en ljuvlig The Pendant från Samsung! För den som inte har töntig stenkoll så är det en nätt och snygg liten MP3 på 1GB, en ny kamrat för härliga löprundor och tråkiga dagar på jobbet utan Lisan (som jag förövrigt fick en urtjusig påskpåse av i torsdags! :))

Nu blir det frulle, sen lite Betapet (som jag totalt snöat in på, drömmer om konstiga ord som ska ge mycket poäng), och sedan bär det av mot Kåbban, där farfis 90-årsdag ska firas med pompa och ståt :)

Glad påsk!

Bye bye Lisa

Idag är sista dagen som Lisa jobbar innan hon drar ut på äventyr! Är ni nyfikna-kolla länken "Lisa på jobbet" för hennes resedagbok. Självklart tar vi varje tillfälle som ges att svulla i oss godsaker, så även idag. En liten mintchokladtårta med after eight? ;) Riktigt tråkigt att hon far, men hon kommer ju snart tillbaka, och då blir det ÄNNU mer kakor ;)

Hösten 05

Life's all about that missing piece

Man skulle kunna säga att det gått utför i helgen, med ett par skidor på fötterna. Fredagkväll blev det hemmabacken, hela lördagen blev det Storklinten, och solen den sken ikapp med mitt leende då jag såg hur min söta nybörjare kämpade sig nedför backen med tungan utanför mun i ett desperat försök att hålla balansen.

Kvällen tillbringades hemma hos min fru Lisa& hennes Mats där det mest babblades om vad som hänt sen sist, och vad missar då jag inte längre tillhör arbetslaget. På ett sätt känns det jäkligt trist och tomt, men på ett annat sätt så känns det skönt att ha tagit ett långt steg därifrån. Säsongen skulle nog inneburit mest trubbel, ilska och förvirrade känslor, så det är nog bäst för fler inblandade än mig att jag håller mig på betryggande avstånd och gör ett kortvarigt gästspel någongång omsänder.

Min kära fru saknar jag dock som tusan. Att alltid ha haft varandra på mindre än typ två kilometers avstånd har varit otroligt skönt och smått livsavgörande för mitt sparvhjärta, som gör ont! Varje gång vi pratat sju tunnor fulla, druckit thé och diskuterat alla tänkbara teorier om allt mellan himmel och jord så känns det verkligen att båset står tomt. Min ko har smitit! Bäst att jag pallrar mig hemåt oftare och ser till att fylla det mörka tomrummet som ekar så högt. Det är inget förslag jag ger till mig själv, det är banne mig ett löfte. Varför inte omge mig med människor som får mig att må bra? Uppskattning är mitt nya ledord, uppskatta mig själv, uppskatta andra, och framförallt uppskatta den kokheta dusch jag nu ska ta.

Sunday bloody sunday, bara att ladda upp inför ännu en vecka. Tack gode gud att den är kort!

Take a walk on the wild side

Idag har Lisa hjälpt mig att vidga mina kulinariska vyer, jag har ätit en oliv! Iofs så är det inte första gången, men idag tillämpades korrekt teknik för att reta smaklökarna till max. Jag är nog inget fan, men man måste ju prova något nytt ibland. Imorgon kanske det blir..selleri?

Vilken kille!

There's some part missing inside me

Hört på lunchen

"-Steven! Jag hör inte vad du säger när du mumlar på skotska med mat i munnen!"

Se på rackarns

Glada i hågen snörde vi på oss löparskorna, dammiga efter en lång vinter. Ut på livsfarliga äventyr begav vi oss, bitvis var Hälsans stig okristligt halkig. Men jävlar, att vi klarade det! Inte trodde jag att mitt runtdansande på aerobicsen och vårat flåsande på spinningen skulle ha gett något resultat, men ~5,5 km senare fick jag se mig överbevisad. Jag ville vårskrika och leva jävulen, men av hänsyn till stackars tanter och farbröder med små lurviga hundar så lät jag bli. Nu är jag nöjdare än nöjdast och tänker krypa ner i sängen med Kajsa Ingemarsson's ryska vän och en bisvi. Sov gott!

Vårtecken #3

Jag hörde ett ilsket och gällt skrik från garderoben, "-Plocka fram oss nu för fan! Snön har ju smält, asfalten ropar efter oss! Rör på fläsket!"

Vårtecken #2

Håret har ramlat av!

Sol ute, sol inne..

Vårsolen gör att det spritter i hela kroppen på mig! Imorse var det solglajjor på, och resten av dagen sitter jag inne på monteringen, kollar på solen och är lite bitter över att jag inte är ute och njuter av den. Förhoppningsvis lyser den även när jag slutat, och då ska jag och Darling ut och springa så att svetten lackar. Vårruset nästa!

Give me them flashbacks

Vi lever! Och frodas, särskilt Darling som bosatt sig på soffan med sin sin onda och blåsvarta armbåge. Inte så lite skönt dock att ha en hemmaman, maten på bordet och snyggt i läggan, kanske jag puttar honom från balkongen (och hoppas att han landar lagomt hårt) när sjukskrivningen tar slut?

Nyss hemkommen från gymmet och aerobics ska jag dricka ett glas Proviva blåbär (flashbacks till lågstadiet-Lilla Vasaloppet och blåbärssoppa!) och vänta på att de desperata husfruarna ska dyka upp i rutan. Veckans höjdpunkt!

Memory loves you

Ikväll inbillar jag mig att vi varit småkulturella. I min mening innebär det middag på MAX, besök på Volvo och konsert med Sophie Zelmani på Kulturens Hus. Inte så illa pinkat, om ni frågar mig. Godnatt!

Vårtecken #1

Uttern har tinat fram!

Foxy

Min man har skadat sig igen! Såhär läcker ska han vara när han nöter sofflocket den här gången..AO!

Farfi

Min farfar är en riktigt härlig man. 7 april fyller han 90 år, så idag har jag och Darling författat en snygg liten historia som ska in i tidningen. När vi sen insåg att vi inte hade någon fin bild att ha till, så ringde jag mannen och förberedde honom för fotografering.

H-Hej det är Hanna! Vi kommer ner för att fota dig snart, vi har ju inget kort till tidningen!
F-Jajust ja
H-Gå och kamma dig, så kommer på några minuter och tar kort.
F-Men jag har ju inget hår!
H-Polera flinten då, vi kommer strax!
F-Hohoho

Nyrakad och tillfixad var han, och resultatet blev det urläckra fotot som syns längst upp. Å, jag älskar min farfar!

Cara mia!

Jösses, så fort veckan gått! Redan torsdag, men känns mer som tisdag, så därför blir min kväll lite tisdagstråkig. Tvättstugan är bokad, Darling har knåpat ihop en kladdkaka som ser lovande ut, och förhoppningsvis finns Djävulen bär Prada att hyra någonstans. Mys deluxe!

Sitter och lyssnar på att melodifestivalsbidrag, tror på Måns Zelmerlöf, Andreas Johnson och Anna Book. Resten kan slänga sig i väggen! Sonja Aldén är lik Lisa Nilsson och stundvis låter hennes röst som Shirley Clamp's, Sanna Nielsen ser ut att ha peruk, The Ark känns trista med tanke på vilka kanonlåtar dom har i bagaget, och resten orkar jag inte ens nämna.

We don't need legs to stand, we just need someone who holds us

Efter två timmar på isvägen med skridskor på fötterna är vi ganska möra. Därför glor vi på O.C, avsnitt efter avsnitt, och efteråt funderar jag varför man fastnar vid att glo på andras, fiktiva och otroligt dramatiska liv. Kanske därför att man vill slippa tänka på sitt eget ett tag? Kanske därför att ens eget är otroligt händelselöst? Eller är det för att man känner igen sig och känner sig lite smått stolt över att man själv klarat av tunga perioder i sitt liv?

Om jag ska sortera mitt eget liv i konstiga kategorier och placera allt i fack med "mindre jobbigt, jobbigt och jävligt jobbigt" så hamnar det mesta i fack numero uno, såhär i efterhand. Det finns mycket i det förgångna som jag under tiden det utspelats kämpat för att klara av dag för dag, men i efterhand känns det pyttelitet och patetiskt att gnälla över. Men om jag verkligen funderar och försöker känna känslan som hade tag om min kropp vissa stunder, så kan det fortfarande kännas jobbigt. Lustigt, och såpa-aktigt så det skriker om det, så har det nästan alltid handlat om pojkvänner och förhållanden, men i ett fall handlar det om mitt eget kött och blod, min mamma.

Det mesta var rosenrött, promenader på moln och dansande på rosor tills det började gå åt pipsvängen med pojkvän nummer ett, D. Jag har lagt bakom mig allt skit som fick mig att må dåligt under den perioden (självförvållat dock, ironiskt nog), och faktiskt så är han en av de få människor jag känner att jag skulle kunna säga vad som hellst till, trots att vi inte har en så värst intensiv relation. Efter att det tog slut efter många tårar, många bönanden på bara knän och hårda ord så insåg jag att det kanske var bäst för oss båda i slutändan. För första gången sen god knows when så var jag riktigt tillfreds med mig själv, och kände att jag inte behövde jaga killar för att få bekräftelse på att jag dög. Då kom pojkvän nummer två, N, insvepande som en tornado.

Med en lättsam inställning till livet, ett charmerande leende och smilgropar som fick mig att smälta så fick han mig att falla som en fura. Livet var himmel och helvete, vi flyttade ihop efter drygt två månader, och jag tog totalt avstånd från min mamma som jag inte kunde vistas i samma rum som utan att vi klöste ögonen ur varandra. Det är lätt att vara efterklok, men om jag tittar tillbaka så kan det kännas som att vi var mer terapi för varandra än vad vi var kära. Han hade sitt skit han behövde komma bort ifrån, och jag hade..ja, en smått ansträngd relation till min mamma. Efter drygt 3 månader brakade helvetet lös, och luftslottet jag byggt upp började sakta men säkert rasa ihop. I samma veva vurpade jag i backen och fick problem med nacken. Kristeam i Sunderbyn innebar att träffa en shrink, vilket jag gjorde, och den stackars damen fick stå ut med många tårar och frågor utan svar. Aldrig har jag mått så dåligt, och aldrig har jag behövt mina goda vänner så mycket som jag behövde dem då. Flyttade hem, och för ett tag fungerade vi som en vanlig familj, men inte varade det länge. Bestämde mig för att aldrig lita på ett karlskrälle igen, och det höll..ett tag, tills jag träffade Darling.

Bara att kämpa emot och låtsas som att det inte fanns några känslor alls, låtsas som att hjärtat inte slog sina 4000 slag i minuten som det gjorde så fort jag såg honom, låtsas som att det inte slog överhuvudtaget. Tillslut var jag tvungen att fråga mig själv varför jag inte vågade. Därför att det inte funkade med D eftersom jag var ett arsel? Därför att det inte funkade med N för att han var ett arsel? Sakta men säkert började jag lita på mig själv, och sakta men säkert började jag lita på Darling. Ännu en gång vandrade jag på moln, och hela världen luktade ljuvliga rosor. Tills allt ännu en gång skar sig med min kära mor, och jag blev mest bara bitter. Men, då fanns det någon där som fick mig att le genom tårarna, någon som alltid, villkorslöst, fanns där och fick mig att resa mig upp när jag mest likande en sorglig, liten, söndergråten hög på golvet.

När jag sedan lämnade trygga Kåbban för att upptäcka världen (som mysigt nog började i Vidsel), så började allt sakta men säkert falla på plats. Helt plötsligt kunde jag och mamma prata när jag var hem till Kåbban (ungefär..en gång i månaden), och kan fortfarande låta bli att vräka ur oss sarkastiska och elaka kommentarer. D och jag kan kommunicera någorlunda som folk, och jag sväljer ilskan och hälsar på N. Varje morgon vaknar jag bredvid en kramsjuk Darling, och tackar min lyckliga stjärna att jag hittade honom i fyllan och villan på Jokkmokks camping. Ibland funderar jag vart jag skulle vara, och vad jag skulle göra utan honom, men jag är bombsäker på att jag inte skulle vara i närheten av så lycklig som jag är idag. Jag är nog glad för att det blev som det blev med D&N, för annars hade jag aldrig varit den jag är idag, ett nödvändigt ont antar jag. Tack Darling för att du är du, och för att du alltid hjälper mig att stå när knäna bara vill vika sig, vilket du gjort sen dag 1. Ingen är som du, kom ihåg det!