Genushäxan

"-Nu får flickor inte klä sig i rosa längre! Ska alla vara HEN nuförtiden? Sluta göra våra barn könlösa, det ÄR ju skillnad på flickor och pojkar!" Jag blir så less på de fyrkantiga bakåtsträvarna som menar att flickor ska vara söta och sitta still, pojkar ska vara coola och leva rövare.

Det är säkert självklart för de allra flesta, att man vill ge sina barn alla möjligheter istället för att begränsa det till hälften. Men då och då träffar jag på någon som menar att genus inte är viktigt och att det bara gått till överdrift. Gissningsvis har man lärt sig allt man kan om genus genom Solsidan, där det sjungs "-En sockerbagare, HEN bor i staden" och det hela förlöjligas.

Genus handlar INTE om förbud, tvärtom. Stereotypt ska pojkar INTE bära rosa, flickor INTE bära blått osv, där har ni förbuden. Enligt genus så ska ALLA barn kunna bära ALLA färger, ALLA barn leka med ALLA leksaker (inte det tråkigt stereotypa tänket att dockor är för flickor och bilar är för pojkar), ALLA barn ha SAMMA möjligheter.

HEN är inte tänkt att ersätta hon/han, utan som ett komplement om man inte vet könet på personen i fråga, eller i de fall när det inte är relevant. Vill man inte använda det, så låt då bli, säg "honellerhan" och vricka tungan då.

Självklart är det skillnad på pojkar och flickor, snopp och snippa är ju inte riktigt samma grej. Men där slutar olikheterna som märks på små barn, jag tror inte att alla pojkar genetiskt sett är mer intresserade av motorer, är mer högljudda och inte gillar att kramas. Jag tror att det handlar om personliga egenskaper och intressen, och när det gäller intressen så bär vi föräldrar ett stort ansvar. "-Min son gillar inte hästar, han gillar traktorer", kan det möjligen ha något med saken att göra att han aldrig fått möjlighet att träffa en häst, men att mamma och pappa ropar "-KOLLA vilken STOR och HÄFTIG traktor" när en passerar? Inte så lätt att välja när man bara har ett alternativ liksom.

Här hemma är alla färger, material och mönster tillåtna på kläder. Det är kattungar, älgar, rosa, grönt, glitter och nitar. I utklädningslådan finns tyllkjol och spindelmandräkt. I leksakslådan finns dinosaurier, dockor och handväskor. I födelsedagspresent ville storasyster ge lillasyster bilar, och så blev det. Och sist jag kollade satt snippan kvar! Astrid har en nyvunnen fascination för hästar, men fortfarande är traktorer och grävskopor något som verkligen fångar hennes intresse.

Om andra föräldrar vill klä sina barn könsstereotypt, eller endast låta dem leka med leksaker som de tycker passar barnens kön, så kan jag ju inte göra mycket. Men om deras kassa värderingar går ut över mina barn, genom att Astrid får höra att hon inte kan leka med än det ena, än det andra, just för att hon är flicka, då vill jag trycka ner en ordentlig näve genus i halsen på dem.

En dag när jag lämnade Astrid på förskolan, precis vid inskolningen, så var det en äldre pojke som frågade om hon var en pojke eller flicka. Hon är en flicka och heter Astrid förklarade jag, och fick till svar att "-Det syns inte på hennes kläder att hon är en tjej". Hade någon av mina barn sagt så, då hade jag slagit mig själv hårt i huvudet och skämts. Han menade absolut inget illa, och Astrid verkade inte bry sig alls, men att man som tvååring ska bedömas utifrån sina kläder, det tycker jag är sorgligt.

Men förstås, är man klädd i en röd skaljacka, svarta skalbyxor, gröna stövlar och multifärgad mössa, då måste man ju vara pojke. Skulle man vara flicka skulle väl en snopp växa ut!

Glada ungar, fria från förbud!