På hemmaplan

18:40 ringde min mobil och jag förstod inte alls vad det var för oljud. Vaknade till och förstod att det var mobilen, att jag somnat hemma på soffan och att det inte ens var natt. Vem som ringde? Min lilla familj som ville prata facetime och säga godnatt, men morsan hade ju somnat före barnen.

Jag är hemma ja, Crille bestämde sig nämligen för att sova i Bredsel istället för jaktkojan, så att jag skulle slippa köra mellan jobb och Bredsel. Först kändes det riktigt lyxigt, men när vi bestämde att de stannar där till måndag då vi ska och gratta Elise som fyller ett, då kändes det lite som tortyr. Tre nätter utan mina ungar och min man, hugaligen. Men jag ska försöka uppskatta det och sova riktigt gott och länge!

Just nu kollar jag Kändishoppet och tänker att jag aldrig, aldrig, aldrig tänker simhoppa. Det räckte med det obligatoriska hoppet från trean (var det trean, vem minns? Frun, nån av syrrorna?) i Gällivares badhus, på mellanstadiet. Kort karriär som jag ej har för avsikt att återuppta. Däremot är jag så galet sugen på att lära mig att stå på händer. Monstermalla, Lofsan och många andra lägger upp fräcka bilder och jag vill också, men jag är för feg.

Tror att jag måste prova mot en vägg. Crille, om jag inte svarar på mobilen imorgon så har jag nog brutit nacken, bara så du vet. Puss!

Finaste ljuslyktan, förskolekonst av Astrid