Att det ibland blir kaos

Igår innan jag åkte till jobbet så planerade jag och Astrid att vi skulle ha mellomys på kvällen. När Elsa somnat skulle vi plocka fram lite snacks och mysa i soffan med tända ljus på bordet, bara hon och jag. Såg fram emot det hela dagen! Den lilla har feber och snuva så hon slocknade snabbt vid nattning, men sov oroligt så jag fick gå in till henne några gånger. Astrid hoppade i soffan trots att jag hade sagt åt henne TUSEN gånger att låta bli, och lyckades välta ut två fulla saftglas över soffan, mig och sedan spilldes det på mattan när jag försökte rädda situationen. Jag blev arg, Astrid tjöt som en mistlur och Elsa vaknade pga skriket, pigg som en mört då Alvedonen börjat verka i den lilla kroppen.

Det slutade med att vi alla tre hamnade i den halvan av soffan som inte var blöt av saft, och båda barnen slocknade innan de två första bidragen i Sista chansen visats. Typ då kom Crille, som varit iväg på bio, hem och tyckte att vi såg ut att ha det så mysigt. Jag ba, ska jag peta dig i ögat med en giftig pinne eller?

Småbarnslivet i ett nötskal, man har alltid goda intentioner men ibland blir det bara kaos. Då får man komma på en ny plan snabbt som rackarns, typ att ha sina två ungar sovandes i famnen. Och så känns det som att man befinner sig on top of the world när den nya planen klaffar.