Hon tippade ute och skrapade sig på läppen, då kom det tårar och gråt. När de andra barnen ställer sig runt omkring henne så verkar hon känna sig trängd och backar bakåt med utsträckta armar samtidigt som det där karaktäristiska "-NEJ NEJ NEJ!" hörs. Då något annat barn kommer och sätter sig hos mig blir hon sotis, hon är verkligen egennyttig om sin mamma.
Det känns alltså som att den här dagen gått bra, och jag är så glad att det passade in i mitt schema att jag kunde ta en dags inskolning. Det är kul och känns skönt att få vara med, hon ska ju spendera en hel del tid här framöver. Man vill ju gärna känna sig bekväm själv med det som hon sedan (förhoppningsvis) ska känna sig bekväm med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar