Pannkakor och stearinljus

Jag trodde att min äckligt positiva känsla för jobbet innebar att jag var i en smekmånadsfas som rätt snabbt skulle gå över i vardagslunk. Men se icke! Efter 1,5 vecka längtar jag fortfarande efter att vika små byxor och lägga prydligt på hyllor, galga tröjor med döskallar, fjärilar eller vad det nu är som finns däremellan och fråga kund efter kund om han eller hon har ett KappAhl-kort. Älskart! Ler hela dagen och känner att jag är på precis rätt ställe. Idag blev det pedantstädning på jeanshyllorna, och ni kan tro att ordningsfreaket i mig spann av välbehag varje gång jag gick förbi och såg de prydligt vikta raderna med storlekstejp på precis rätt ställe. Håller detta i sig borde jag snart söka proffesionell hjälp.

Kom hem för att mötas av glad unge och sambo i dörren, den senare hann jag träffa i fem minuter innan han åkte iväg för att byta däck och bromsklossar. Syns under täcket typ. Nåja, solokvällar kan vara av godo de med, och rätt sköna emellanåt. När barnet somnat så micrade jag tunnpannkakor (säger ni plätta eller tunnpannkaka? Låt oss reda ut detta en gång för alla nu) och tände ljus. Startade datorn och läste lite bloggar, snubblade över Amanda Schulmans beskrivning av hur man bäst läser ett glossigt magasin och insåg att det hade kunnat vara jag som skrivit den. Bortsett från att jag kallar det tidningar och inte glossiga magasin, vad gör egentligen att en tidning kvalificerar sig som magasin, eller för den delen glossig?

Nu tänker jag gå uppför trappen med mina trötta fötter och bädda ner mig i sängen med några glossiga magasin. Eller så kanske jag är wild and crazy och börjar på en ny bok. My god, spänningen är oliiiiidlig! Hörs imorgon!