Man skulle kunna tro att jag återvänt hem utvilad, pigg och fräsch. Men nä! Det vette katten sist jag sov så lite (vilket beror på trevliga kursdeltagare och rumskompis med lika stort surrbehov som jag), och kroppen har blivit knäpp av att sitta still hela dagarna. Nästan som att den gått i ide. Men kul och lärorikt har det varit!
Att komma hem och få tusen kramar av de där spinkiga små armarna och blöta pussar med öppen mun (av Astrid alltså, inte Darlingen), oj så härligt det var. Ja, Darlingens omfamningar och pussar var ju inte heller fy skam, men ni förstår nog.
En kvällspromenad i mysigt höstmörker och hällregn på hemvägen gjorde oss två som promenerade på egen hand lite piggare. Hon som åkte vagn somnade gott i den sköna bäddningen. Pappan har haft några nights from hell tillsammans med sin dotter, och är med största sannolikhet ännu tröttare än jag.
Nu blir det därför lite mat i soffan och Hur många lingon finns det i världen, tror vi är sist på bollen där, men bättre sent än aldrig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen hem, säger som dig borta bra men hemma bäst!
SvaraRaderaVar har du varit på planeringsdagarna?
Cornelia kommer att ha sitt kalas nästa söndag (6:e) vid 13 om det passar er? Det blir ett litet barnkalas då med Neas favvisar, Astrid och hennes kille V :-)
Jag har inte sett den än, så ni är inte riktigt sist, men kanske näst sist?!
SvaraRadera