Astrid promenerar gärna omkring med stöd av ett finger att hålla i. Hon tar ibland några enstaka steg utan stöd, men det är oftast då hon glömmer att hon inte håller i sig i något/någon. De senaste dagarna har det dock blivit oftare och oftare. Oräddheten hon visade vid första stegen gick snabbt över, nu är hon betydligt försiktigare. Ta den tid du behöver lillan, det är ingen brådska! Kanske kan vi då undvika ett blåmärke eller två..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så duktig hon är!
SvaraRaderaHeja Astrid! Stora tjejen. :)
SvaraRaderaSäger också heja!
SvaraRaderaJa men det där fixar hon ju, gäller bara att våga tro på det inne i huvudet också!
SvaraRaderaHon var så söt idag på öppnis. Hon och Leah stod och klängde på en gåbil och efter ett tag tar Astid 2 kliv ut i det fria och bara stod där helt stilla på sådär lagomt böjda ben. :)
SvaraRadera