Tidigare har jag mest rynkat på näsan åt träning som inte genererat ordentliga mängder svett och lett till muskelvärk. Känns det inte ordentligt så kan det inte ha gjort någon nytta, typ.
Men nu har jag minsann blivit ett stort fan av lågintensiv träning i stil med yoga och body balance. Att sträcka ut kroppen, stretcha muskler jag inte visste fanns och träna upp styrkan i dem långsamt och försiktigt. Älskart!
Kan det ha med livet i stort att göra? Tidigare (alltså för några år sedan) ville jag ha mer fart i vardagen och studsade runt som en gummiboll på aerobicspass tre gånger i veckan, nu letar jag lugnet och försöker hinna med två pass lågintensiv träning i veckan. En stund då jag inte kan stressa eller påverka tempot, utan bara lyssnar och slår knut på mig själv enligt instruktionerna som ges.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha, 'slå knut på sig själv' - det kan jag skriva under på att jag har beskådat!
SvaraRaderaHöhö ;) Jag var så väldigt behagligt mjuk i kroppen när jag klev upp i morse, skulle nog behöva yoga varje kväll :)
Radera