tisdag, februari 11, 2014

Lite förskolepanik

När jag lämnade Astrid på föris så började jag prata med personalen om tider för lämning då det är dags att gå upp på heltid. Insåg då att det bara är drygt en månad kvar tills Elsa ska börja på föris, och fick lite panik.

Att Astrid går upp från syskontimmar till heltid, det känns inte allt vemodigt eller konstigt. Hon är van att vara på föris och trivs bra med kompisarna. Barnen kommer ju inte heller vara där 40h/vecka bara för att de har heltidsplats, jag är ledig 1-2 dagar mitt i veckan och då kommer de att vara hemma med mig, och så börjar jag ofta senare på dagen och Crille slutar alltid 16.

Men att Elsa, vår lilla, lilla Elsa ska spendera sina dagar med någon annan än sin mamma eller pappa, det känns lite i hjärtat. Hon kommer vara lite yngre än vad Astrid var vid sin förskolestart, men jag tror att det mest känns konstigt eftersom att hon fortfarande känns som vår lilla bebis.

Hon har ju blivit en allt mer självständig liten dam, som visar tydligt vad hon vill med en del ord och sitt kroppsspråk. "Nej" lärde hon sig rätt snabbt vad det betyder, och det används titt som tätt, särskilt när hon protesterar mot storasysterns ibland inte så uppskattade påhitt. Ett bra ord att kunna tycker jag!

Sen så kommer det bli en del planering med lämningstider, men vi kan inte riktigt spika något förrän vi fått papper på Elsas plats och pratat med personalen på förskolan där hon ska gå. För Astrid är det enda vi behöver ta hänsyn till att hon inte lämnas mitt i lunchen, för hon vilar inte på dagarna utan är på läsvila. Men Elsa kan ju inte lämnas mitt i lunchen, precis innan vila eller mitt i vilan, så det blir lite klurigare. Och så måste vi räkna in lämningstid för Elsa, bilfärd ut till Sävast, lämningstid för Astrid, bilfärd hem och promenad till jobbet för mig. Tror detta kräver ett Excelark..


Vadå, hon är väl inte större än såhär?!

10 kommentarer:

  1. livspusslet är det svåraste att lösa!
    men jag ska påminna dig i situationer när 'nej' kanske inte alls är ett så bra ord att kunna ; )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, så sant..Men på något sätt går det ju! :)

      Haha, påminde mig själv vid kvällens nattning "-Nu är det dags att gå och sova Elsa!" "-NEJ! Nä-ä!" Hmm..

      Radera
  2. Oj är det dags nu?

    Vad knepigt det måste vara med olika förskolor. Är er plan att byta sen eller köra på så tills ni flyttar? Och betyder flytten även ny förskola? (Många frågor...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite mer än en månad kvar (18 mars), men jag måste nog börja förbereda mig mentalt redan nu tror jag ;) Astrid går kvar på samma fsk som hon alltid gått på, och kommer gå på till övergången till förskoleklass. Elsa börjar nu på Kristallkulan, och byter över till Golfkullen (vart Astrid går) så fort vi får chansen. Så tanken är att de båda två ska hamna där så fort som möjligt och gå där fsktiden ut :)

      Radera
  3. När jag har halvdag lämnar jag kring 9-10 pga aktiviteter och att vi inte ska komma mitt i lunch etc.. nu har vi så pass nära utom när det är vikdagmamma och vi ska till kullenv men det går.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tips! Vi har ju aldrig jobbat båda två samtidigt så vi är verkligen nybörjare på det här med planering jobb/förskola :)

      Radera
  4. Anonym18:03

    Förstår att det känns konstigt och lite jobbigt men det kommer säkert gå väldigt bra!

    www.mammatea.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer nog gå bra, hon vill ju aldrig åka hem från föris då vi hämtar Astrid..Men det är nog värre för mamman ;)

      Radera
  5. Åh vad jag känner igen mig! Jag blir otroligt sorgsen ibland när jag tänker på att min bebis, min pyttelilla karamellunge skall spendera dagarna tillsammans med andra människor och inte med mig eller pappan...

    Uschiamig.

    Lycka till och DET GÅR JU BRA (det vet jag med), men ändå - lycka till med era egna hjärtan (för jag tror det är mammapappahjärtana som är de enda som tar stryk av det...). :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, det går ju bra, och är nog i de allra flesta fall värst för föräldrarna :) Men vi ska väl överleva! :)

      Radera