Debatten om hur vi klär våra barn, och om vi gör skillnad på döttrar och söners garderober, verkar alltid vara en lika het potatis.
Vi klär Astrid i regnbågens alla färger, hon är klädd i klänning och jeans, i spets och i svart. Jag kan inte förstå varför man om man klär sin dotter i spets är en hemsk förälder som uppmuntrar könsroller, och om man klär sin son i detsamma uppmuntrar honom till att bli homosexuell?
När det gäller könsroller här hemma så tycker vi inte att färgen eller utseendet på klädesplagg är det viktigaste, utan snarare inställningen och attityden till vad som anses vara kvinnligt/manligt. Darlingen dammsuger, jag klipper gräs. Vi byter däck och spikar lister tillsammans. Det tror vi bidrar till att Astrid inte kommer se på såna saker som manligt alternativt kvinnligt, utan som något vem som helst kan göra, oavsett om man har snopp eller snippa.
Darlingen bär aldrig klänning, men rosa förekommer i hans garderob. Jag bär väldigt sällan..hmm, vad är ett typiskt manligt plagg? Kalsonger? Men jag tror ändå att vi är bra förebilder. Trots att jag har en förkärlek till klänningar med vippiga kjolar.
Det känns dock som att problemen i genustänket inte är störst på hemmaplan, utan att det är omgivningen som kallar flickor för söta och pojkar för coola som ställer till det. Långt ifrån alla flickor vill enbart bära klänning, och det finns pojkar som väldigt gärna vill bära kjol. MEN LÅT DEM GÖRA DET DÅ! Utan att försöka tvinga ner dem i någon könsbestämd mall.
Ett annan aspekt är ju leksaker. Jag blir lika irriterad på föräldrar som inte låter sina söner leka med dockor som jag blir på de som tycker att det är förfärligt att en 4årig tjej vill ha en rosa strykbräda att leka med. Varför inte? Ska inte barn få leka med precis vad de vill? Det är ju precis den rätten extremgenusföräldrarna slåss för, men bara åt ena hållet. Att flickor ska få leka med bilar och pojkar med dockor dvs. Astrid har bl.a två dockor och en bil i sin leksaksback, varav den ena dockan är hennes absoluta favorit. Hon kryper dit och letar reda på den, kramas och kryper vidare med den under armen. Vi har inte på något sätt försökt påverka henne till att välja dockan, det valet har hon gjort själv.
Jag tror inte att det är medfött att flickor väljer dockor och pojkar bilar, utan att det är individuellt. I vår närhet har vi världens goaste kille som älskar Hello Kitty, men även att gräva i sandlådan och köra runt med bilar. Ett riktigt praktexempel, precis så tycker jag att det ska vara. Barnen ska få välja själv!
Ska vi enbart erbjuda neutrala leksaker, beiga kläder i rak modell utan krusiduller och vägra berätta om vårat barn är en dotter eller son? Berätta om ni tycker att jag missat någon viktig poäng här, eller är helt ute och cyklar. Jag är ganska nyfiken på vad ni har för åsikter i den här debatten.
