Jag har väldigt lätt för att ta till lipen just nu. Det går inte att förstå att Astrid snart fyller ett år, att det var så länge sedan jag gick med magen i vädret och vi inte hade en aning om vem hon var. Nu när det första året snart har gått så kollar jag nästan dagligen tillbaka på magbilder eller bilder från då hon var alldeles ny (är väldigt glad att vi fotade så pass mycket), och så gott som varje gång så trillar en tår nedför kinden.
Fortfarande har jag inte släppt taget om graviditeten, det var det mest fantastiska jag någonsin varit med om. Jag mådde så dåligt över att den var över när hon just kommit till oss, lite så att det tog uppmärksamhet från glädjen över att hon nu fanns. Minns att vi pratade om det på min efterkontroll, och kloka BM Annika konstaterade att det var separationsångest från magen, och att det inte alls är ovanligt. Det kändes bra att höra, och förhoppningsvis får vi ju vara med om den där spännande tiden en gång till.
Ni får nog förbereda er på lite böliga och sentimentala ett-års inlägg några veckor framöver, eller så kan ni ju kika in efter 11 december då jag förhoppningsvis landat igen!
Fortfarande har jag inte släppt taget om graviditeten, det var det mest fantastiska jag någonsin varit med om. Jag mådde så dåligt över att den var över när hon just kommit till oss, lite så att det tog uppmärksamhet från glädjen över att hon nu fanns. Minns att vi pratade om det på min efterkontroll, och kloka BM Annika konstaterade att det var separationsångest från magen, och att det inte alls är ovanligt. Det kändes bra att höra, och förhoppningsvis får vi ju vara med om den där spännande tiden en gång till.
Ni får nog förbereda er på lite böliga och sentimentala ett-års inlägg några veckor framöver, eller så kan ni ju kika in efter 11 december då jag förhoppningsvis landat igen!
Magen, I miss you!
Klart man tänker tillbaka nu när A blir ett år. Hoppas ni får uppleva en graviditet till och framför allt ett syskon till A.
SvaraRaderaåh vad jag känner igen mej! Man har verkligen separationsångest. Har länge försökt hitta ord på vad man lider av och de är ju de, helt klart ;P hehe
SvaraRaderaAlltså, den där bilden är fantastisk!
SvaraRaderaVilken fin bild, finns bara en sak att säga: kärlek!
SvaraRaderaJag blev precis som dig jättesentimental så närmare 1års dagen kom. Nu har det lugnat sig ;)
Klart det ska bli syskon till Masse, vi ska ju vara gravida samtidigt!
Vilken fin bild, finns bara en sak att säga: kärlek!
SvaraRaderaJag blev precis som dig jättesentimental så närmare 1års dagen kom. Nu har det lugnat sig ;)
Klart det ska bli syskon till Masse, vi ska ju vara gravida samtidigt!
Det är så många finna minen som kommer fram så här vid juletider.
SvaraRaderaJag saknar också magen väldigt mycket. Det var super mysig att ligga och kramas med magen och att lyssna på hjärtat som slog i rask takt och med jämna mellanrum få en stor men kärleks full spark i örat.
Och snart är det ett år sen hon kom och det svårt säga vart tiden har tagit vägen för det känns som igår! Men det är som det sägs "När man har roligt går tiden fort"!
Åh, ja jag saknar magen fortfarande - för oss blev det så snöpligt slut, snipp snapp! Jag hann inte riktigt förstå vad som hände där.
SvaraRaderaVåra småttingar blir stora, snyft! Ja jag är också sentimental och gråter titt som tätt - det går för fort :-)
Crille: Huvudet på spiken älskling ;)
SvaraRaderaVilken fin bild! :-)
SvaraRaderaDet är något visst med gravidmagen, jag kan ibland sörja att jag aldrig kommer att få ha en sådan igen..
SvaraRaderaMen har haft det två gånger och det är jag glad för!
: D