Direkt Darlingen slutat jobba så styrde vi kosan mot Piteå för att hälsa på lilla faster Ebba i hennes lägenhet. Jättemysigt har hon fått det, och Astrid var väldigt nöjd med tidningshögen på hyllan under soffbordet.
Åter igen börjar jag fundera vart tiden tagit vägen? Nyss var ju Ebba en liten tioårig lintott, nu känner jag mig som en pygme bredvid henne! Tur att jag är bra mycket tantigare iallafall!
Jag har följt din blogg sedan Astrid låg i magen. Jag väntade samtidigt vår lilla Mira. Och nu måste jag bara få fråga dig en sak. Jag ser mig själv som en okomplicerad, icke nojig förälder som inte är så orolig för dottern. Hon testar sina motoriska gränser utan att vi vadderat hemmet och hon får gå utanför mitt synfält utan att jag blir skogstokig. Men... Och här vänder jag mig till dig i egenskap av en annan cool förälder. När det kommer till att Mira ska få eget rum så är jag såååååå hönsig. Jag har alla argument i världen för att hon inte ska ha eget rum. Jag blir så trött på mig själv för jag vill att hon ska ha eget rum. För allas bästa. Du förstår, vi stör varandra rätt bra på nätterna. Men jag kan inte komma mig för att byta. Tänk om hennes sömn påverkas negativt? Tänk om hon saknar mamma o pappa? Tänk om hon slutar andas? Ja du hör. Helt obegripligt. Så snälla. Berätta hur det gick för er och Astrid. Lugna mig. Få mig på vettiga coola tankar. Tack. /Jessica
Välkommen hit! Här bloggas det om min vardag, i stort och smått. Familjeliv, glutenfri bakning, inredning, träning (eller kanske snarare bristen på) och annat ackompanjerat av bilder på mina gulliga ungar och tända ljus (dock inte i kombination av säkerhetsskäl).
Jag är mamma till Astrid och Elsa, sambo till Crille och sjuksköterskestudent med siktet inställt på att bli barnmorska.
Jag har följt din blogg sedan Astrid låg i magen. Jag väntade samtidigt vår lilla Mira. Och nu måste jag bara få fråga dig en sak. Jag ser mig själv som en okomplicerad, icke nojig förälder som inte är så orolig för dottern. Hon testar sina motoriska gränser utan att vi vadderat hemmet och hon får gå utanför mitt synfält utan att jag blir skogstokig. Men... Och här vänder jag mig till dig i egenskap av en annan cool förälder. När det kommer till att Mira ska få eget rum så är jag såååååå hönsig. Jag har alla argument i världen för att hon inte ska ha eget rum. Jag blir så trött på mig själv för jag vill att hon ska ha eget rum. För allas bästa. Du förstår, vi stör varandra rätt bra på nätterna. Men jag kan inte komma mig för att byta. Tänk om hennes sömn påverkas negativt? Tänk om hon saknar mamma o pappa? Tänk om hon slutar andas? Ja du hör. Helt obegripligt. Så snälla. Berätta hur det gick för er och Astrid. Lugna mig. Få mig på vettiga coola tankar. Tack. /Jessica
SvaraRaderaJessica: Vi funderade precis som du/er när det blev aktuellt med eget rum. Ska skriva ett inlägg ikväll så fort jag får tid :) Tack för din kommentar!
SvaraRadera