Sov gott mormor

Aldrig mer ska vi spela tre-trea vid ditt köksbord. Aldrig mer ska jag gå fram till din bokhylla och lukta på doftljuset i form av en glass och sedan förundras över att det fortfarande luktar lika starkt som för 20 år sedan. Inga fler sköna och mjuka mormor-kramar kommer jag få, och historierna om hur du åkte skolmästerskap i längskidor eller hur tavlan med kuponger från kriget kom till kommer aldrig mer bli berättade av just dig.

Astrid kommer aldrig få pilla häftmassa från ljusstakarna i hallen eller leka med mjukdjurskatten som legat på din soffrygg sedan jag var liten. Din radio kommer aldrig mer bli felinställd av små barnfingrar som inte kan hålla sig från de blanka knapparna, precis som mina aldrig kunde. Grodan i sten på glasbordet i ditt vardagsrum kommer aldrig fascinera henne som den alltid fascinerat mig, den som såg så verklig ut, nästan lite läskig.

Men jag ska alltid komma ihåg alla fina minnen, och allra mest vårat sista. Då min dotter satt bredvid dig i din sjukhussäng och du matade henne med söta jordgubbar. Ni var nog lika lyckliga båda två i det ögonblicket, och jag med för den delen. Jag ska minnas dig som pigg och glad, full av energi. Inte med smärta och cancer i din kropp, för den var aldrig del av den mormor jag känner.

Sov gott, vi saknar dig ♥