Trots att jag var så upprymd över getinganfallet igårkväll så tog vi oss i säng rätt tidigt, skönt och välbehövligt. Drömde en så vidrig mardröm, vaknade vid klockan tre och låg vaken i en timme med en obehaglig känsla i kroppen innan jag kunde somna om.
När Astrid sedan ville stiga upp vid klockan sju så såg jag att det regnade, härligt! Jag har längtat lite efter en innedag med regnet smattrande mot rutorna. Vi har ätit och lekt, sedan under tiden Astrid sov på förmiddagen började jag med en fotobok hos Smartphoto. Har en rabattkod som ger 50%, dock går den ut imorgon så nu är det snabba ryck. Är det nån som vill ha den så säg till!
Ska pyssla vidare lite med boken, fick massor av bra ideér. Ska göra en med foton och text från tiden då Astrid var i magen. I bebisböckerna och i hennes fotoalbum skriver man ju mest om vad som händer nu efter att hon kommit till världen, och sätter in bilder på hur växer, inte om magen. Blev inte lite sentimental då jag gick igenom alla gravidbilder för att välja ut mina favoriter.
Snart åtta månader sen hon kom till oss, älskade lilla vän ♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det känns verkligen som att hösten har kommit nu, mysigt med regn men jag hoppas att värmen kommer tillbaka.
SvaraRaderaJag hittade ju din blogg efter att Astrid hade föds så därför har jag helt missat din fina mage. Det syntes inte att du var gravid bakifrån :-)
Mina föräldrar har en pizzasten och jag tycker att det blir riktigt goda pizzor på den. Vad tyckte ni?
Åh det är verkligen nostalgi! Mys mys mys! Ser att din mage inte heller syntes bakifrån, några bekanta som inte sett mig på länge (och inte visste om att jag var gravid) vart riktigt chockade när jag vände mig om då jag hörde någon ropade efter mig på köpcentrum, ha ha ha! Liksom apotekstanten som frågade vad jag skulle ha järntabletterna till, dem var ju bara för sådana med dåligt järnvärde - som ex. gravida. Vänder mig runt och glor, hon blir högröd..... ha ha!
SvaraRaderaJa... mycket minnen är det! Fin var du iallafall med Astrid-kulan!
Och ja... det är fortfarande oerhört jobbigt stundvis med den stora saknaden efter mamma. Det går i perioder. Man lär sig helt enkelt, man är så tvungen till det vare sig man vill eller inte. Men så ska det inte bli för dig, så är det bara. Nån måtta på orättvisa ska det vara!
Ja det känns verkligen spännande nu i dessa väntans dagar.
SvaraRaderaKul att du lämnade ett avtryck!
Ser du hade jättefin mage med lillan din/er. Gick du över tiden?