Igår låg jag sömnlös och började givetvis fundera på världsliga ting. Pengar, frisyrer, värderingar, orättvisor och brudklänningar. Nä, nu ljög jag om det där sista. Men erkänn att några av er hajade till!
Iallafall så är det konstigt hur tankarna tar fart när man ligger i ett mörkt rum och glor ut i tomma intet. Började fundera på vår delade föräldraledighet och hur det ska bli med den redan ansträngda ekonomin då jag ska jobba och Darlingen vara hemma. Den här månaden blev det inte mycket över efter att räkningarna betalats, och jag som tänkt förära frisören med ett besök innan jobbstart insåg att det får vänta. Jag har ju hårsnoddar! Och vinteroverall går alltid före frisyr.
Visst kommer vi få välja bort ännu fler saker för att pappan ska kunna vara hemma lika länge som jag varit, men vi har tak över huvudet och mat på bordet. Och det viktigaste av allt, vi kommer ha mycket mer tid tillsammans. Då jag bara jobbar 62.5% och inte har möjlighet att få jobba fler timmar så kommer Darlingen jobba en dag i veckan för att vi ska få ihop det, men ändå kommer vi ha mer tid tillsammans än vad vi har nu.
Många säger att det inte finns någon ekonomisk möjlighet för dem att dela lika på föräldraledigheten, och i vissa fall är det ju verkligen så. Men för de allra flesta är jag övertygad om att man inte kan tänka sig att sänka sin goda levnadsstandard ens under en begränsad tidsperiod. Det finns mycket man kan göra för att snåla in, skippa restaurangbesök, köp inte bara märkeskläder, handla på Willys eller liknande istället för på Ica, lösningarna är många och enkla. Man behöver inte sitta hemma och uggla bara för att man har en tunn plånbok, det finns massor av roliga saker att göra som inte kostar massor av pengar. Och jag vet ingen unge som bryr sig om bodyn den är klädd i kommer från Lindex eller Polarn o Pyret.
Jag tror alltså att det i grund och botten handlar om att man inte tycker det är viktigt. Man tycker att shopping, frisörbesök, fina middagar på restaurang och så vidare är viktigare än att ens barn får vara hemma lika mycket med båda sina föräldrar. Och det är ju upp till var och en! Är det bitar som måste finnas för att familjepusslet ska kunna bli lagt så är det ju rätt, ingen familj är en annan lik, och det är bra med vårat system i Sverige där vi får lägga upp föräldraledigheten som det passar oss själva. Men det provocerar mig enormt när man säger att det inte finns möjlighet, när det egentligen är ett val man gör. Skyll inte på pengarna!
För oss har det alltid varit självklart att vi ska dela lika, om möjligheterna finns. Nu hoppas vi att det ska funka, och kommer göra vårat bästa för att det ska gå. Det känns så skönt att när vi om några år pratar om hur det var när hon var bebis och kollar fotoalbum kommer Astrid aldrig behöva fråga varför hennes pappa inte var hemma med henne. Och jag kommer aldrig behöva svara;
"-För att vi tänkte på pengarna. Men se vad snygg mamma var i håret!"
