Den första månaden av min föräldraledighet var Darlingen också hemma, eftersom att det föll sig så perfekt med hans 10 pappadagar vid barnets födelse och julledigheten från hans jobb. En hel månad av mys som jag minns det i efterhand, men tänker jag efter riktigt ordentligt så minns jag även hysteriska bebisskrik, en sömnvägrande ung liten dam och tusen tårar i samband med mamma-hormoner som svallade i kroppen. Man kommer bäst ihåg det som är bra, och tur är väl det i många fall.
Efter att han börjat jobba var det tungt ett tag, jag räknade ner minuterna tills han skulle komma hem och undrade vad i hela fridens namn jag och Astrid skulle fördriva dagarna med? Då var hon ju bara en liten larv som jag skulle hålla mätt, nöjd och torr. Fler än en gång undrade jag vad jag gett mig in på, och kände riktigt hur hjärncellerna dunstade av bristen på stimulans. Men så landade jag i hemmalivet, och insåg att tiden då hon inte har något större behov av fysisk aktivitet är till för att mysa! Och så gjorde vi det, varje dag. Givetvis satt vi inte fast i soffan hela dagarna, men när jag kände mig rastlös så plockade jag fram rådet jag gett mig själv om att passa på att mysa då hon fortfarande var intresserad av sin mammas kramar.
Nu är hon nämligen inte särskilt intresserad av min famn, och har inte varit det sedan några månader tillbaka. Om hon är ledsen, trött, mammig eller rädd, då är man poppis, men annars vrider hon sig mest som en mask på krok. Och visst har även det sin charm, att hon vill iväg och upptäcka världen. Helt plötsligt förändrades vardagen, nu gör vi saker tillsammans. Går vi ut på promenad är det inte för att jag ska få motion och hon hänger med, utan vi gör det tillsammans. Tittar på saker, stannar och gungar, matar fåglarna i dammen och pratar med varandra under tiden. Även om vi inte förstår ett ord av vad den andra pratar om så gör vi det ändå.
Snart är det dax för mig att börja jobba (7 veckor kvar nu), och då är det Darlingen som får tillbringa hela dagarna med vår lilla tjej. Jag är så glad att jag fått ta del av hennes utveckling under den här perioden, från liten larv till nyfiken tjej som färdas runt på egen hand. Hon kommer utvecklas så otroligt mycket under tiden då Darlingen är hemma, men jag har på heltid fått se henne ta det där första steget från att vara spädbarn. Det gör det lite lättare att lämna över stafettpinnen och ta bussen till jobbet. Det är en lika stor rättighet för honom att få vara med henne 24/7 som det var för mig, och jag är så glad att han vill dela 50/50 på föräldraledigheten.
Fast visst kommer det kännas konstigt, och med största sannolikhet lite skönt också. Att vara "bara" Hanna om dagarna och inte sidekick i The Astrid Show. Det får jag ändå vara varje kväll efter 18. Tills hon går och lägger sig vid 19 kom jag just på. Crap, hur ska det här egentligen gå?
Efter att han börjat jobba var det tungt ett tag, jag räknade ner minuterna tills han skulle komma hem och undrade vad i hela fridens namn jag och Astrid skulle fördriva dagarna med? Då var hon ju bara en liten larv som jag skulle hålla mätt, nöjd och torr. Fler än en gång undrade jag vad jag gett mig in på, och kände riktigt hur hjärncellerna dunstade av bristen på stimulans. Men så landade jag i hemmalivet, och insåg att tiden då hon inte har något större behov av fysisk aktivitet är till för att mysa! Och så gjorde vi det, varje dag. Givetvis satt vi inte fast i soffan hela dagarna, men när jag kände mig rastlös så plockade jag fram rådet jag gett mig själv om att passa på att mysa då hon fortfarande var intresserad av sin mammas kramar.
Nu är hon nämligen inte särskilt intresserad av min famn, och har inte varit det sedan några månader tillbaka. Om hon är ledsen, trött, mammig eller rädd, då är man poppis, men annars vrider hon sig mest som en mask på krok. Och visst har även det sin charm, att hon vill iväg och upptäcka världen. Helt plötsligt förändrades vardagen, nu gör vi saker tillsammans. Går vi ut på promenad är det inte för att jag ska få motion och hon hänger med, utan vi gör det tillsammans. Tittar på saker, stannar och gungar, matar fåglarna i dammen och pratar med varandra under tiden. Även om vi inte förstår ett ord av vad den andra pratar om så gör vi det ändå.
Snart är det dax för mig att börja jobba (7 veckor kvar nu), och då är det Darlingen som får tillbringa hela dagarna med vår lilla tjej. Jag är så glad att jag fått ta del av hennes utveckling under den här perioden, från liten larv till nyfiken tjej som färdas runt på egen hand. Hon kommer utvecklas så otroligt mycket under tiden då Darlingen är hemma, men jag har på heltid fått se henne ta det där första steget från att vara spädbarn. Det gör det lite lättare att lämna över stafettpinnen och ta bussen till jobbet. Det är en lika stor rättighet för honom att få vara med henne 24/7 som det var för mig, och jag är så glad att han vill dela 50/50 på föräldraledigheten.
Fast visst kommer det kännas konstigt, och med största sannolikhet lite skönt också. Att vara "bara" Hanna om dagarna och inte sidekick i The Astrid Show. Det får jag ändå vara varje kväll efter 18. Tills hon går och lägger sig vid 19 kom jag just på. Crap, hur ska det här egentligen gå?
Jag ska träna henne ordentligt i trappklättring tills pappan tar över. HE HE HE!
haha jajemän, om ni inte vill ha ett till redan nu ;) å att Astrid hunnit bli så stor, tiden går verkligen fort, för de kändes som att de va nyss du gick omkring me bebismage! :)
SvaraRaderaOm 7 veckor tänkte jag gå hem :)
SvaraRaderaHahahahaha, jag älskar dina inlägg :P
SvaraRaderaSå sant så sant :)
SvaraRaderaJa-a hur ska det gå när vi börjar jobba, det undrar jag också?
Man kommer säkert och ha ångest och längtan den första tiden det är inget snack om saken heller...
Men man får ju också ut något av det och det är vuxenprat umgås med vuxna tänka annat än barn och sånt så det ska ju nog också bli lite skoj och nyttigt :)
Kramar från oss!
Sv: Siktar på att gå hem redan 1 oktober, men bebis ska inte komma förrän 12 november. Så lagom till att du börjar jobba går jag hem... :) Ska bli fint att ta det lugnt ett tag innan...
SvaraRadera