En spännande natt må ni tro!

Igårkväll vid 22 så smärtade det till ordentligt i bebismagen, och efter det höll en molande känsla i sig. Vi gick och la oss efter en stund, efter att jag packat färdigt det sista till Astrid och satt kamerans batteri på laddning. Jag kände av någon enstaka förvärk innan jag somnade.

Vid 00 så vaknade Astrid och var hysteriskt ledsen, Darlingen hämtade över henne till vår säng och efter det så hade jag regelbundna förvärkar i mellan fyrtiofem minuter och en timme. De var rätt korta, men kom tätt och vissa gjorde riktigt ont. Struntade i att använda timer, utan låg i mörkret och försökte slappna av. Berättade till Darlingen som också var vaken hur det kändes, och vi klev upp och gick till gästrummet där Darlingen låg på sängen och jag satt i en fåtölj. Då började de bli mindre regelbundna, och kom allt mer sällan, så till slut gick vi tillbaka till sovrummet och somnade bägge två.

Jag har vaknat någon enstaka gång under natten, men annars sovit gott. Hade fortfarande nån förvärk här och var på morgonen, men tyckte ändå att Darlingen kunde åka och jobba. Och tur var väl det, för sen i morse har jag knappt känt något alls. Ont i ryggslutet och ganska mycket sammandragningar bara.

Det är så jäkla spännande att gå i väntans tider. Kände adrenalinpåslaget rusa i kroppen när jag insåg att det faktiskt gjorde ont, och att förvärkarna var regelbunda. Får se om jag kan knipa igen så att min gissning blir rätt, lördag kändes väldigt långt bort i natt, men inte alls omöjligt just nu.