Konsten att andas-psykoprofylax

Jag har så svårt att förstå dem som avfärdar psykoprofylax (andningsteknik) som något slags hokus pokus som inte alls skulle kunna hjälpa till vid värkarbete och under en förlossning. Den mänskliga kroppens första reaktion vid smärta är att spänna musklerna, och för de allra flesta av oss innebär det även att vi håller andan för att hjälpa kroppen på traven. Och hur lätt kan det vara som bebis att rotera sig nedåt i bäckenet/förlossningskanalen då hela kroppen är spänd som en fiolsträng? Låter det inte logiskt att man hjälper barnet genom att kunna slappna av trots smärta? För nog gör det ont att föda barn alltid..

Ett sätt att lättare kunna slappna av är bedövning, t.ex. epiduralbedövning som kan göra att smärtan i värkarna avtar och att man således inte spänner sig på samma sätt. Lustgas kan även den ta bort smärtan för en del och hjälpa kroppen att slappna av. Det finns en hel drös andra alternativ också att välja på, men det är inte dem jag ville redogöra för med detta inlägg.

Jag tror stenhårt på psykoprofylax, och att man kan vara hjälpt av att slappna av genom att kontrollera sin andning under smärtsamma förhållanden. En förlossning är inte för mig något jag vill få överstökat eller genomlida, jag vill vara medveten, känna min kropp och föda mitt barn-inte bli förlöst av någon som proppar mig full med bedövning, berättar för mig vad som händer med min kropp och försöker göra hela proceduren så lättsam som möjligt.

Inte med det sagt att jag är emot smärtlindring, med Astrid använde jag mig av lustgas när jag tyckte att det inte längre räckte med varmt bad och att andas bort smärtan, och det fungerade utmärkt för oss. Jag tycker inte att någon annan gör fel val om de väljer en annan väg än jag, utan det är just själva inställningen att en förlossning är smärtsam, hemsk och ska genomlidas så snabbt och smärtfritt som möjligt som jag tycker är tråkig. Samt att man i mångas ögon framstår som galen och pretentiös om man inte tar all smärtlindring man kan få.

Av Åsa har jag fått låna en bok med tillhörande dvd som heter Innan du föder. Dvd:n har vi sett på föräldrautbildningen två gånger nu, så den har jag inte ägnat någon uppmärksamhet här hemma. Boken har jag bläddrat i lite till och från sen jag lånade den i somras, men har nu tagit tag i att läsa den från pärm till pärm. Just så dags kanske, 5 dagar innan beräknad förlossning, men jag tror att så länge bara något litet fastnar så kommer jag ha nytta av det.