Vecka 38 (37+0)

"De sista veckorna kommer du förmodligen att känna dig som en ganska rastlös flodhäst."

Nämen, linda inte in det babycenter, säg det RAKT UT vet jag! Fick denna chockartade upplysning i veckobrevet, men kan inte riktigt hålla med till hundra procent. Visst, jag är rastlös som ett djur i bur, har inte motionerat ordentligt på över en månad nu, men känslan av att vara en flodhäst håller sig än så länge borta. Det bugar och bockar jag för, och det gör jag även för att jag inte under någon av graviditeterna behövt springa på tjotta och pinka stup i kvarten. Tycks snarare vara regel än undantag för många andra har jag förstått.

Det är en livlig rackare i magen, och fötterna befinner sig fortfarande trivsamt placerade under mina revben, det känns. Har inte varit orolig på samma vis den här graviditeten, Åttan ger sig nämligen till känna betydligt mer frekvent än sin syster. På gott och ont kan tilläggas, men övervägande gott. Hur i hela fridens namn ska jag kunna leva resten av mitt liv och aldrig igen få känna karatesparkar innanför naveln? Lätt en av de mest fantastiska känslor jag någonsin känt. Obeskrivbart och fantastiskt.

Jag längtar efter dig rackarunge (och efter att få nöta barnvagnshjul som om jag hade betalt för det), men du kan gärna få stanna där inne några veckor till. Tänk att jag när kroppen började förbereda sig vecka 20-nånting inte kunde föreställa mig att du skulle stanna tiden ut, nu kan jag inte föreställa mig att du ska komma före utsatt datum.