Tur att det växer ut igen!

Någon kanske minns att jag fick en konstant snoddfrilla efter att Astrid varit i magen, tack vare alla hormoner? Den har märkts av mindre och mindre, antagligen eftersom att längderna på håret tyngt ner. Nu däremot, när det inte finns kvar några tunga längder, så ser det för taskigt ut. Och jag undrar hur jag i hela fridens namn kunde vara så dum att jag inte tog med det i beräkningarna när jag bestämde mig för att kapa frillan.

Helt plötsligt så är jag nu fast i plattångens och produkternas våld för att få till en vettig frisyr, raka motsatsen till vad jag hade tänkt. Och att ha det uppsatt, det ser inte heller riktigt klokt ut.

Men, om jag tappar lika mycket hår efter den här graviditeten som jag gjorde efter den förra, så är jag ändå snart igen på den där roliga gränsen till flintskallighet. Man måste se det från den ljusa sidan..

/Inte alls bitter