måndag, mars 19, 2012

Bölgrodan

Alltså, man skulle kunna säga att den här graviditeten humörmässigt skiljer sig rätt mycket från tiden med Astrid i magen. Med Astrid var jag from som ett lamm, och förstod inte vad folk runtomkring menade med om jag blivit känsligare sen hormonerna började löpa gatlopp i kroppen.

Nu är jag snarare en tickande bomb, och grinar titt som tätt åt fina ögonblick, orättvisor, barn som kommer till världen, låtar på radion (eller filmmusiken från Lejonkungen för den delen), ledsna människor och ungefär tusen saker till.

På förmiddagen sorterade jag och min lilla hjälpreda (oredsmakare även kallad) alla hennes urvuxna kläder. Storlek 44 alltså, har min unge varit så liten och pluttig verkligen? Torkade en och annan tår.

Nyss klickade jag in mig på webbisar, kollade på Edvins lillasyster för ungefär tusonde gången, och kunde sedan inte låta bli att leta reda på Astrids webbis-bild. Och så BÖÖÖÖL BÖÖÖÖÖL BÖÖÖL.


8 kommentarer:

  1. Åh så liten Astrid var, man glömmer så fort. Var genast tvungen att gå ut på webbisar och se om Cornelia fanns kvar och det gjorde hon <3

    SvaraRadera
  2. Men åh! Böl! Och jag är inte ett dugg gravid.

    SvaraRadera
  3. lejonkungen är ju faktiskt väldigt sorglig och gripande, så böla på du!

    SvaraRadera
  4. Spännande att det skiljer sig åt!

    Själv var jag inte alls gråtmild, men efter att E föddes så dyker det upp en och annan tår när jag tänker på hur fantastiskt det är att vi har henne!

    SvaraRadera
  5. Hej! tänkte bara tipsa om att jag just nu kör en dagens blogg tävling där du har chansen att bli länkad inför mina 400-700 unika läsare/dag har även andra tävlingar med fina priser så passa på att gå in och anmäl dig:) vill du inte ha sådana här komentarer så ber jag om ursäkt och hoppas får en bra vecka:)

    SvaraRadera
  6. Jag sorterade Livans kläder häromdagen och hon hade också storlek 44. Inte klokt att de har varit så små. 44 var dessutom alldeles för stort för henne =)

    SvaraRadera
  7. Anna J20:52

    Söta du :)

    Nu var jag ju tvungen att leta efter Edvin också ;) Åh jag gråter åt allt, gravid som ogravid. Men sista dagarna har jag varit extrem. Idag har jag gråtit ungefär sju gånger bara för att Edvin är så himla söt och duktig och snäll med lillasyster. Och kanske fem gånger för att lillasyster bara är så söt. Och så ett par gånger bara för att jag älskar min lilla familj så mycket :)Snart måste ni hälsa på! Kanske helgen? :)

    SvaraRadera
  8. Anna J: Det är ju så fantastiskt, hur ska man kunna göra annat än att gråta hela dagarna? :) Snart kommer vi susande! :)

    SvaraRadera